De första tre barnen â Erik, Sofia och Johan â kom ganska tĂ€tt, med ungefĂ€r ett Ă„rs mellanrum i början av 1990-talet. DĂ„ var Eva-Lena Zettergren ung, bara 22 Ă„r nĂ€r Erik föddes. MedelĂ„ldern för förstföderskor i lĂ€net var dĂ„ 25 Ă„r men vid den Ă„ldern hade Eva-Lena och hennes dĂ„varande man redan hunnit fĂ„ tre barn tillsammans.
â Men vi hade lĂ€ngtat efter barn ett tag, jag har alltid gjort det. DĂ„, i början av 90-talet sĂ„ var man kanske ocksĂ„ mer vuxen som 22-Ă„ring. Jag var det i alla fall, jag hade jobb och kĂ€nde mig redo, berĂ€ttar Eva-Lena.
Det första barnet gav mersmak, de ville att Erik skulle fÄ syskon. SÄ blev det ju ocksÄ, tvÄ barn till blev det i ganska rask takt.
â Jag upplevde det inte som att folk tyckte att det var konstigt, inte som man fick höra i alla fall. Jag kunde jobba 50 procent efter ett tag och jag trivdes bra med att vara flerbarnsmamma. Jag har alltid tyckt om att vara med familjen.
De som föder sitt första barn blir Àldre i takt med att Ären gÄr. I Kalmar lÀn ligger medelÄldern för förstföderskor pÄ nÀstan 28 Är nu. I början av 1990-talet, som vi redan nÀmnt, var medelÄldern 25 Är. 1974 var medelÄldern 22. Det visar statistik frÄn Socialstyrelsen.
Efter nÄgra Är, nÀr det yngsta barnet Johan var runt fem Är gammal, gick förÀldrarna skilda vÀgar. Men de fortsatte att hjÀlpas Ät nÀr det kom till barnen.
â Det gick jĂ€ttebra, men det kunde ju vara tufft för bĂ„da att ha tre barn. Men deras pappa fanns dĂ€r vĂ€ldigt mycket, han hade barnen nĂ€r jag jobbade oregelbundna tider och mycket kvĂ€llar och helger.
SÄ gick Ären och Eva-Lena och hennes nuvarande man Jesper trÀffades. De ville ha barn tillsammans och Eva-Lena lÀngtade efter smÄbarn.
âJesper Ă€r yngre Ă€n mig och vi ville ha barn ihop, det visste vi ganska snabbt. Men jag började nĂ€rma mig 40, jag var 39 nĂ€r Arvid, vĂ„rt första barn, kom. Men jag tĂ€nkte aldrig pĂ„ det som att jag började bli Ă€ldre.
Hur sÄg folk pÄ det, att du skulle bli en "Àldre mamma"?
â AlltsĂ„...jag mĂ€rkte inte av nĂ„got negativt egentligen. Det var inte sĂ„ att alla verkade tycka att vi var konstiga Ă€ven om det sĂ„ klart Ă€r lite sent kanske. Men jag hade inte nĂ„gra betĂ€nkligheter. Alla mina graviditeter har gĂ„tt bra, jag har mĂ„tt vĂ€ldigt bra under dem.
â Det har sĂ€kert gjort att jag inte tvekat sĂ„ mycket, att man hela tiden mĂ„tt bra.
FrÄn vÄrden fick hon ocksÄ höra att hon redan fÄtt tre friska barn, och att det nog skulle gÄ bra nu med.
Rent medicinskt finns det ökade risker med att föda barn ju Àldre man blir. Det Àr risker bÄde för barnet och för mamman. Nu Àr medelÄldern för förstföderskor nÀstan 28 Är i lÀnet. Det Àr nÄgot yngre Àn medelÄldern i landet i övrigt dÀr medelÄldern ligger pÄ 29 Är.
Vid besöken hos barnmorska innan födseln var Eva-Lena klart Àldst i vÀntrummet.
â Men jag tror inte att nĂ„gon tĂ€nkte pĂ„ det, jag sĂ„g yngre ut dĂ„, sĂ€ger och skrattar.
Risker var inget som Eva-Lena och Jesper tog med i berÀkningen. NÀr deras första son Arvid kom fick han akut syrebrist under förlossningen och han fick förlösas med akut kejsarsnitt. Men det ska inte ha med Eva-Lenas Älder att göra, det berodde pÄ andra orsaker enligt henne.
â Vi fick ligga inne pĂ„ sjukhus under tre veckor, vi visste inte hur det hade gĂ„tt, lĂ€karna visste inte om han skulle fĂ„ nĂ„gon komplikation pĂ„ grund av syrebristen.
Det visade sig att det gÄtt bra, men tankarna pÄ risker kom för första gÄngen dÄ.
â Jag funderade mycket pĂ„ det dĂ„, om det berodde pĂ„ att jag var nĂ€ra 40 Ă„r. Men jag var inte helt klar, det kĂ€nde jag dĂ„ med.
Tvivlet stÀlldes Ät sidan och nu ville de ha syskon till Arvid. TvÄ barn till blev det, Astrid, som Àr yngst föddes 2009, nÀr Eva-Lena var 42 Är.
Vad Àr den stora skillnaden mellan att fÄ barn nÀr man Àr ung och nÀr man Àr över 40 Är?
â Man Ă€r ju piggare nĂ€r man Ă€r yngre. De sista graviditeterna var liksom tyngre, jag blev tröttare och mer medtagen. Man lĂ€r sig ocksĂ„ att slappna av lite nĂ€r man blir Ă€ldre, att allt inte Ă€r sĂ„ farligt. NĂ€r jag var yngre ville man göra allt annat ocksĂ„.
â I den andra omgĂ„ngen sĂ„ fick saker som egentligen inte Ă€r viktiga, stĂ€da och fixa, vĂ€nta lite. Jag var nog lite mer nĂ€rvarande.
Hur sÄg er omgivning pÄ att du liksom började om?
â MĂ„nga undrade om vi inte missade massor av saker, att resa tillsammans och sĂ„dant. Men jag gillar att vara hemma med familjen, det Ă€r det som Ă€r vĂ€rt mycket. Jag hade inte gjort det annorlunda idag faktiskt.