Elis Lind hoppas utvecklas mycket inom hoppningen med hÀsten Olle. "Det bÀsta med hÀstar Àr att man fÄr bygga en relation med ett djur, man blir verkligen bÀstisar".
RapsfÀlten lÀngs den slingrande vÀgen frÄn Mörlunda Àr nÀstan blÀndande gula. I en kurva dyker skylten upp, som visar att jag Àr framme vid Stall Sinnerstad, som Maria Falk driver sedan 2008.
En hÀst gnÀggar vÀlkomnande och i mittgÄngen har elvaÄringarna Elis och Svante stÀllt upp sina hÀstar Olle och Cas. Det Àr dags för ridlektion, inte sÀllan blir det tvÄ-tre stycken i veckan.
â Det Ă€r sĂ„ roligt med tvĂ„ killar i stallet. Och det Ă€r roligt att de vill sĂ„ mycket och har ett sĂ„ starkt intresse. Det Ă€r tvĂ„ envisa killar det hĂ€r. De Ă€r beredda att svettas nĂ€r det Ă€r svĂ„rt och de Ă€r glada nĂ€r det gĂ„r bra, sĂ€ger Maria Falk som trĂ€nar bĂ„da och glĂ€ds Ă„t deras utveckling.
Elis och Svante har inte "fötts in" i hÀstintresset, om man sÀger sÄ. Mamma à sa Thyrén Lind har ingen erfarenhet alls av hÀstar, utan sönernas intresse sedan treÄrsÄldern fick möjlighet att vÀxa sig starkare tack vare grannen Malin Olsson, som lÀt pojkarna rida och köra hennes shetlandsponnyer.
2017 skaffade de Sippus, som man hyrde tillsammans med Klara Steén. SÄ smÄningom skaffade man en hÀst var. Svante brinner för dressyr och Elis i huvudsak hoppning.
â Det Ă€r en massa jobb och tufft ibland att fĂ„ ihop allt, men sĂ„ lĂ€nge de vill och tycker det Ă€r roligt Ă€r det ett privilegium att fĂ„ vara med dem och tillhöra gemenskapen som Ă€r hĂ€r i stallet, sĂ€ger Ă sa och fortsĂ€tter:
â Men jag Ă€r samtidigt otroligt tacksam att Elis och Svante har sina "hĂ€stmammor" Moa RĂ„smark och Sandra Johansson, som bĂ„de trĂ€nar dem och uppmuntrar dem i deras intresse. Jag kan ju ingenting av det hĂ€r, men slĂ€pper allt annat nĂ€r jag mockar, sĂ€ger Ă sa som just fyllt en skottkĂ€rra till. Jag trivs i stallmiljön.
Bröderna delar alla intressen. Schemat Àr fulltecknat veckans alla dagar. Utöver ridningen kör de cross och spelar bÄde hockey och fotboll.
Bröderna delar alla intressen. Schemat Àr fulltecknat veckans alla dagar. Utöver ridningen kör de cross och spelar bÄde hockey och fotboll.
â Det finns de som tycker att det Ă€r fjantigt att rida och att det bara Ă€r för tjejer, men sĂ„ har ingen sagt till oss, sĂ€ger Elis.
Enligt siffror frÄn Svenska Ridsportförbundet Àr en av tio medlemmar killar, en siffra som varit stabil genom Ären.
â Det ser annorlunda ut nĂ€r man kommer upp pĂ„ elitnivĂ„, berĂ€ttar kommunikatör Annica Feltendal. Tittar vi pĂ„ hopplandslaget A-truppen och spetstruppen i fĂ€lttĂ€vlan Ă€r hĂ€lften killar och i dressyrlandslaget Ă€r det 25 procent killar, eller en av fyra. Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga vad det beror pĂ„, kanske kan det vara lite jobbigt att vara ung kille i en tjejdominerad sport. Men Ă€r de tillrĂ€ckligt intresserade ser vi att de kĂ€mpar pĂ„ Ă€ndĂ„.
Varken Svante eller Cas vill hoppa, deras gren Àr istÀllet dressyr. "Jag har vÀldigt höga mÄl, en dag ska jag tÀvla professionellt. Jag vill flytta till Tyskland och jobba hos Kittel", sÀger han.
Elis och Svante hoppas komma lÄngt inom ridsporten, bÄda drömmer om en proffskarriÀr och har manliga förebilder inom sina respektive grenar: Peder Fredricson och Patrik Kittel, som gett bort sina vita tÀvlingshandskar till Svante.
â Jag trĂ€ffade honom pĂ„ en kurs, dĂ€r jag var ensam kille, och dĂ„ sa han att "de hĂ€r ska du ha nĂ€r du rider OS, lova mig det", berĂ€ttar Svante som ramat in handskarna och hĂ€ngt dem pĂ„ vĂ€ggen som en riktig inspirationskĂ€lla.
â Det Ă€r nog tur att vi rider olika grenar, sĂ€ger Elis och tittar pĂ„ brorsan. Det blir lĂ€tt att vi tĂ€vlar mot varandra hela tiden â ingen av oss tĂ„l att förlora mot den andre.
Vad Àr det bÀsta med hÀstar?
â Att man fĂ„r bygga en relation med ett djur, man blir verkligen bĂ€stisar, sĂ€ger bröderna.