Efter att ha levt med ett medfött hjärtfel fick han 2007 ett nytt hjärta transplanterat. Då hade han under några år varit väldigt dålig och med det nya hjärtat kom ny energi och livsglädje, berättar Uffes fru Helene. Äntligen kunde de resa utomlands tillsammans, som de hade drömt om.
– Uffe var nog den största livsnjutaren jag känner. Han såg till att leva livet på precis det sätt han ville, säger Helene.
När han gick bort den 8 februari, 57 år gammal, hade de tillbringat två decennier tillsammans.
Helene berättar att det var familjen som var det allra viktigaste för Uffe, dottern Anna, Helenes två döttrar, Rebecca och Amanda, och de sex barnbarnen.
– Han älskade att vara med barn och barnbarn och vi såg till att träffas minst en gång i veckan. Hade han inte kunnat göra det hade han gått under, säger Helene.
Uffe föddes i Locknevi, där han bodde tills han flyttade iväg till Linköping för att gå på gymnasiet. Men efter det kom han tillbaks till Västervik igen. Det var här han ville bo, förklarar Helene.
Under många år jobbade Uffe på Västerviks-Tidningen, som säljkonsult. I tolv år var han även centrumledare för Gamleby centrum.
– Han hade alltid varit intresserad av handel och jag tror han hoppade på jobbet för att han tyckte det var spännande, säger Helene.
Ulf Lindholm arbetade mycket med att utveckla handeln i Gamleby centrum och försökte se till att det skulle finnas affärer av olika slag, för att skapa en bredd.
– Man skulle inte behöva åka någon annanstans, utan allt skulle finnas här, säger Helene.
– Han tyckte också det var viktigt att det hände saker i centrum och tog till exempel dit en hel del artister. Jag har hittat säkert ett 20-tal skivor som artisterna signerat när jag gått igenom hans grejer, det är allt från Darin till Robert Wells och Lill-Babs.
Det var också hans engagemang för handeln i Gamleby som gjorde att han 2013 utsågs till Årets Västervikare på Tjustgalan.
Under uppväxten dansade Uffe folkdans tillsammans med familjen.
– Han älskade att dansa. När han flyttade till Linköping gick han en buggkurs och sedan höll han buggkurser i Blackstad bygdegård tillsammans med sin syster.
Uffe hade dock ett problem med buggen, berättar Helene.
– Det var att han egentligen inte gillade dansbandsmusik! Men vill man bugga så är det ju det som gäller, så det var bara att gilla läget.
Uffe var också med och startade föreningen Danzvett, där han fortfarande var aktiv dansare.
– För inte så länge sedan gick vi på salsakurs. Det var jätteroligt. Uffe gillade nya utmaningar, det var hans grej.
De senaste åren har Uffe arbetat deltid med att dela ut post åt Svensk Hemleverans. Inte för att han egentligen ville jobba deltid, utan på läkarnas ordination.
– Han var inte den som klagade eller tyckte synd om sig själv. Hade han bestämt sig för att han skulle jobba så gjorde han det, säger Helene.
– Uffe var positiv och energisk och nog den envisaste person jag träffat. Han tyckte inte man skulle fundera så mycket på saker utan göra det man ville. Det var så han levde.
Helene försöker ändå hitta tröst i att hon och Uffe hann förverkliga så många av sina drömmar tillsammans, även om planerna egentligen inte tog slut där.
