Tisdag Àr bÀsta kvÀllen i veckan, tycker mÄnga i Bröstcancergruppen i Vimmerby. DÄ Àr det vattengympa i hÀlsocentralens bassÀng. Varmt vatten, tid för lite snack i omklÀdningsrummet, medryckande musik. Det hÀr passar de flesta, som passerat fasen nyopererad, infektionskÀnslig eller under strÄlbehandling.
â Alla vill inte, alla kan inte, men alla blir tillfrĂ„gade. TrĂ€ning Ă€r superbra och vi har vĂ€rldens bĂ€sta ledare. Man fĂ„r energi, och i vattnet kĂ€nns det inte om man har ont i varenda led. Och sĂ„ har vi ju sĂ„ himla kul, sĂ€ger Sissi Lindström Andersson, som var med och startade lokalgruppen i Vimmerby tillsammans med nĂ„gra andra, som ocksĂ„ tyckte att det var i lĂ€ngsta laget att Ă„ka pĂ„ möten i Kalmar, dĂ€r lĂ€nsföreningen finns.
Gruppen bestÄr av ett 25-tal aktiva medlemmar, som utöver vattengympan trÀffas pÄ mÄnadsmöten, gör resor och studiebesök som likavÀl kan handla om kunskap som guldkant och flÀrd.
â Vi har kul tillsammans. Men vi kan ocksĂ„ dela varandras rĂ€dslor, sĂ€ger Sissi.
NÀr hon fick beskedet bröstcancer 2004 började hon storstÀda. Det skulle Ätminstone vara rent, efter henne.
â Den enda jag kunde tĂ€nka pĂ„ just dĂ„ var en kvinna som inte överlevt sin bröstcancer och det Ă€r nog sĂ„ mĂ„nga reagerar. Första tanken Ă€r att nu ska man dö.
â HĂ€r kan man prata om allt, och vet att de andra förstĂ„r, man kan skratta och grĂ„ta. Och vĂ„ra stödpersoner Ă€r guld vĂ€rda, sĂ€ger Lena B Olsson, som fick sin diagnos för tio Ă„r sedan.
Att byta erfarenheter och funderingar med andra i samma situation betyder massor, sÀger kvinnorna som börjar droppa in i omklÀdningsrummet. StÀmningen Àr hög. Det skrattas. Bröstproteser lÀggs Ät sidan.
â Att jag bara har ett bröst tĂ€nker jag inte ens pĂ„ lĂ€ngre och jag badar i varenda simhall. Jag glömmer till och med att vi kan fĂ„ en ny protes kostnadsfritt varje Ă„r, ibland gĂ„r det flera Ă„r innan jag byter till en ny, sĂ€ger Christina Gustafsson, som fick bröstcancer 2005.
Men i början kan förlusten av ett bröst vara precis det man vill ventilera. Eller biverkningarna av den behandling man mÄste genomgÄ.
HÀr finns förstÄelsen för att nÄgot som gör ont i kroppen kan vÀcka oro, hÀr vet man hur lÀnge ett operationsÀrr kan vara kÀnsligt, hur svÄrt det ibland Àr att sÀga vad som helst till de som stÄr en nÀrmast, hur det Àr att knuffas rakt in i raketklimakterium nÀr man gÄr pÄ hormonbehandling eller hur svackan ibland kan komma i ett efterÄt, nÀr allt gÄtt bra, nÀr mÄnga tror att nu Àr det vÀl som vanligt.
De som opererats för lÀnge sedan utgör livlinan i gruppen. I bröstcancergruppen finns det gott om medlemmar som kan ge nydiagnostiserade framtidshopp. Helene Glennfalk minns precis vad som for genom huvudet efter att hon fÄtt diagnosen, 2011.
â Det kom som en chock, men jag vet att jag redan pĂ„ vĂ€g hem tĂ€nkte "jag mĂ„ste ringa Sissi". Jag kĂ€nde ett behov av att prata med nĂ„gon om det hĂ€r och visste att föreningen fanns, jag hade ju sett dem sĂ€lja Rosa Bandet. Att ha den hĂ€r gemenskapen ger hopp, det Ă€r sĂ„ skönt att höra nĂ„gon sĂ€ga "jag opererades för femton Ă€r sedan". Det gĂ„r bra för mĂ„nga och det Ă€r vad man behöver höra. Fast mĂ„nga gĂ„nger pratar vi inte alls om cancer, i alla fall inte vi som varit med ett tag.
Christina Gustafsson poÀngterar att dagens behandlingsmetoder Àr annorlunda mot hur de var för 15-20 Är sedan.
â Det gĂ„r framĂ„t hela tiden och man behöver inte bli helt utslagen och illamĂ„ende, mĂ„nga orkar mycket mer.
Varje Är fÄr knappt 8 000 diagnosen bröstcancer. Cirka 30 procent av all cancer hos kvinnor Àr bröstcancer, den vanligaste cancerformen bland kvinnor. Drygt 20 insjuknar, varje dag. Att nÄ ut till de som nyligen insjuknat Àr inte helt enkelt.
â Man ska inte dra sig för att ta kontakt med oss. Alla Ă€r vĂ€lkomna, sĂ€ger Inger Johansson.
Att oktober mÄnad Àr internationell bröstcancermÄnad, med bland annat Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj, vÀcker blandade kÀnslor. Det positiva Àr att kunskap sprids och att det samlas in pengar som bidrar till forskning och behandling. Men allt fokus pÄ bröstcancer kan bli tungt. "En riktig skitmÄnad", enas man om i omklÀdningsrummet.
Det finns ett före och ett efter. Vad hÀnder med en efter cancern?
â För mig Ă€r det nog att jag lever hĂ€r och nu, det kan lĂ„ta banalt men jag tar vara pĂ„ varje dag. Ăven de mörka, sĂ€ger Sissi Lindström Andersson.