DE TRE tjänstemännen, kommunchef Staffan Forsberg och biträdande kommuncheferna Christer Johansson och Staffan Leijon fick i mars 2006 fallskärmsavtal på 48 månadslöner vardera av dåvarande kommunalrådet Carl-Axel Centerstig (c) och ordförande i personalutskottet, Anne-Marie Larsson (c).
Inga handlingar där kostnaderna för avtalen eller varför de skrevs finns bevarade. Avtalen saknas i personakterna. När moderaterna i Vimmerby undersökte saken hade Tomas Petersson (m) egna kopior på avtalen, med ändringsanteckningar, som han lyckligtvis sparat och de återbördades till kommunens arkiv.
De avtal som skrevs är inte enligt praxis för en kommun av Vimmerbys storlek. Hade de blivit kända för en bredare politisk grupp hade de sannolikt inte skrivits på
Detta är bakgrunden till de omtalade pensionsavtalen som sedan skrevs av kommunstyrelsens presidium bestående av Carl-Axel Centerstig (c) , Tomas Petersson (m) och Jan Henriksson (s). Tomas Petersson är den ende av de tre som tagit konsekvenserna av att han, sett i backspegeln, tagit ett beslut man inte får.
Avtalspensionerna, ett resultat av fallskärmsavtalen, skrevs dels den 13 oktober, dels 22 december 2009, två dagar före julafton. Papperen dök inte upp förrän hösten 2010 och missades då av revisorerna, som gav ansvarsfrihet för 2009 vilket man med stor sannolikhet inte gjort annars.
DEN EKONOMISKA skadan för kommunen är dock påtaglig. Som kommun kan vi driva en skadeståndsprocess mot de tre politikerna och det avgörandet har, vad jag förstår, Kommunalråd eller Kommunchef möjlighet att ta.
Själv har jag tagit ställning för att inte driva en skadeståndsprocess mot de tre politikerna.
Skälet är att ingen av de tre politikerna fått egen ekonomisk vinning av beslutet och att beslutet togs i okunnighet. Man måste väga in vad man kan kräva av en fritidspolitiker. Vinningen har tillfallit de tre tjänstemännen som fått ett avtal innebärande 72 procent av sin lön, med arbetsfrihet, fram till sin pensionsdag.
FRÅGAN ÄR OM de tre i sin tur kunnat inse, efter sina många år i kommunen, att de tre politikerna inte hade delegation att fatta beslutet? Man kan å andra sidan säga att de från sin utgångspunkt kunnat ha anledning att tro att KS AU:s presidie hade delegation, och att man som anställd inte ska behöva efterhöra om en, i detta fall politisk överordnad som ett kommunalråd, har rätt att göra det han gör.
Klart är att kommunchefen Staffan Forsberg i sitt jobb ska ha koll på delegationsordningarna. Det ingår i hans uppdrag att veta detta.
Min personliga uppfattning är att den beslutskultur som rått i stadshuset sedan 2006 har varit helt förkastlig och skapat en grogrund för den här typen av felaktiga beslut. Genom öppenhet, transparens i motsats till hemlighetsmakeri och beslut på tu man hand, ökar möjligheterna för exempelvis ett kommunalråd att fatta rätt beslut.
Öppenheten ger andra möjligheter att ifrågasätta beslut och risken att man gör fel blir mindre.
Jag är den förste att skriva under på svårigheten att styra över ett tiotal stora verksamheter inklusive kommunala bolag och med 1.400 anställda. Det kräver tillit till politikerkollegor, kommunchef och förvaltningschefer.
Inte desto mindre behöver kommunen fasta rutiner och tydliga delegationer och kommunstyrelsen kommer nu att vidta en rad åtgärder för att så långt möjligt kunna förhindra en upprepning.
Vi kommer att redovisa våra förslag till beslut och våra nya rutiner till kommunfullmäktige innan sommaren.
KONSEKVENSERNA för kommunen av den här typen av avtal är stora. Vi ser också i backspegeln att de omfattande pensionsavtalen inte var lyckosamma. Jag har stor förståelse för att det också är olustigt att höga chefer får stora pensionsavtal medan andra kommunanställda inte kom ifråga. För mig och moderaterna finns det en rättviseaspekt här som inte beaktats.
Vår inställning är att om det råder arbetsbrist bör man gå den sedvanliga vägen via en facklig förhandling. Jag har också stor förståelse för att det vid sparbeting inom omsorg, förskola och social verksamhet kan ses som olustigt att den politiska ledningen ger dyra fallskärmsavtal till högsta tjänstmannaledningen. Min principiella inställning är att långa uppsägningstider med bibehållen lön och arbetsbefrielse är orättfärdigt. Fallskärmsavtal, innebärande stora arbetsfria inkomster, är en företeelse i Sverige som jag alls inte gillar.
DET HEDRAR Tomas Petersson (m) att som den ende av de tre ansvariga politikerna offentligt redogjort för omständigheterna och personligen tagit konsekvenserna av sitt handlande. Vi inom moderaterna ger honom vårt fulla stöd i sitt beslut att lämna viktiga politiska uppdrag, och ser fram emot fortsatt arbete tillsammans i partiet.
Kampen om de översta taburetterna får aldrig bli till ett sådant självändamål att man inte kan bekänna ett fel, att man inte är mer än människa, och att man tar konsekvenserna på det sätt som Tomas Petersson nu gjort.
Jag önskar att jag själv, om jag skulle göra en felbedömning av denna dignitet och till så stor skada för kommunen på olika plan, likt Tomas Petersson förmår göra detsamma.
Micael Glennfalk, (M)
Kommunalråd Vimmerby
Sluten kultur grogrund för felbeslut
Det är fallskärmsavtal från 2006 för de tre högsta tjänstemännen i Vimmerby kommun som ligger bakom de tvivelaktiga avtalspensionerna som nu kritiseras. De tre fick fallskärmsavtal på 48 månadslöner till en kostnad av 12,5 milöjoner kronor. Två av de tre fallskärmsavtalen saknades dock oförklarligt i personakterna för två av tjänstemännen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.