Debatt: När skolan fungerar som bäst

Det är inte möjligt att ha en skola som endast utgår från den ena eller den andra politiska inriktningen. Varje strikt politiskt system riskerar att sätta gränser i stället för att skapa öppna landskap t.ex. genom att gynna kollektivet på individens bekostnad eller vice versa. Helst ska politikerna vara överens om att ge skolan ett stort frirum, endast sätta målen och överlåta åt professionen att se till att eleverna tar sig dit. Då fungerar skolan allra bäst.

PÅ LIKNANDE SÄTT är det knappast möjligt att forma skolan genom att utgå från den ena eller den andra pedagogiska filosofin. Elever är olika och behöver mötas individuellt. Antingen man nu kallar det elevers lärande eller undervisning är det inte möjligt att säga att den ena metoden är bättre än den andra. Helt enkelt därför att det inte finns någon metod som ger svaret på alla frågor.
Alla verksamhetsformer är nödvändiga och ingen är fel - grupparbete, enskilt arbete, katederundervisning, projektarbete, studiebesök, redovisningar av olika slag osv. Det viktiga är att verksamhetsformerna varierar, passar eleverna, skapar omväxling och leder till målet.

SKOLANS UPPGIFT är att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och samtidigt förmedla respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar - utan att sätta det ena framför det andra. Skolan måste främja den kollektiva idén om ett gemensamt ansvarstagande, det vi kallar samhälle, och samtidigt ge individen, eleven, utrymme att förverkliga sig själv.
Elever måste tillägna sig både faktakunskap och förmåga till överblick och sammanfattning med det hårda arbete som detta innebär. Det ena utesluter inte det andra. Dessvärre går här ofta en skiljelinje både mellan politiker och mellan skolforskare till nackdel för skolan.

Lars Flodin
Ordförande Sveriges Skolledarförbund