ler infekterade småsår, som behövde alsolspritomslag, men som inte fick det för att föräldrarna inte hade råd med en tjugolapp för egenvård.
Barn med halvakuta symptom, som skulle behöva läkarbedömning och inte kunde vänta in skolläkaren, men där föräldrarna inte lät mig boka tid på vårdcentralen för att man inte hade råd.
Och naturligtvis fanns det, redan då, under sosseregeringen, barn som fick hjälp från Majblomman till glasögon, eftersom landstingets glasögonbidrag inte täckte bågarna och föräldrarna inte hade råd.
Jag ifrågasätter Juholts upprepade påstående att 28,000 barn skulle ha så dålig syn att de inte kan läsa på tavlan i klassrummet, som det framställdes i hans Almedalstal. Möjligen syntavlan. De nedersta raderna. Däremot kan det motsvara antalet ansökningar om glasögonbidrag, men det är en helt annan sak.
Siffrorna för barnfattigdom behöver jämföras med hur det såg ut när Juholts socialdemokrater styrde landet. Föräldrarnas prioriteringar behöver också vägas in. Jag vet mer än ett exempel där föräldrar prioriterat egen konsumtion, cigaretter och sprit före barnets behov av hälso- och sjukvård. Sådana barn far också illa, mer på grund av bristande föräldrastöd än objektivt mätt fattigdom.
Självklart måste målet vara att alla barn ska få sina behov tillgodosedda. Det är t ex inte acceptabelt att ett enda barn får en dålig start i livet för att det saknar glasögon. Men frågan är om det målet uppnås genom svulstig retorik utan förankring i verkligheten.
Juholts retorik måste synas i sömmarna. Hans Domus-samhälle innehöll många brister. Brister som Alliansen helt eller delvis lyckats åtgärda. Det som återstår vill jag vara med att rätta till. Men med ärliga medel och saklighet. Inte med svepande formuleringar och förvrängda faktauppgifter.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat och landstingsråd i Kalmar län
Juholts retorik behöver synas i sömmarna
Jag var på Almedalen och hörde Håkan Juholt (S). Hans demagogiska talang och svepande penseldrag, utan nämnvärd noggrannhet i detaljerna, kan förleda folk att ta det han säger för sanning i alla stycken. Barnfattigdom utmålar han som något nytt, som var okänt under de årtionden som socialdemokraterna styrde vårt land.Under mina år som skolsköterska, från 1988-1990 och 1993-2002, mötte jag ofta barn som hade det svårt. På mer än ett sätt.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.