Det blir tydligare för medborgarna vem som har det övergripande ansvaret för regional utveckling. I dag är ansvaret delat mellan landsting, kommuner och länsstyrelser. Det gör det svårt för medborgarna att veta vem som ansvarar för vad.
Företagarnas uppfattning är att ett starkt, innovativt och expansivt näringsliv är en mycket viktig förutsättning för att kunna erbjuda god samhällsservice såsom kvalificerad sjukvård och respektive kvalificerad utbildning på alla nivåer.
I en artikel tidigare under 2011 har Östsvenska handelskammaren angett att en framtida regionindelning "måste bygga på näringslivets behov och de naturliga arbetsmarknadsområden som finns".
Enligt OECD är mänskligt kapital, innovationer, vår förmåga att aktivera våra invånare, entreprenörskap och infrastruktur nyckelfaktorer för att skapa önskad tillväxt.
Det åligger således framtida regionpolitiker ett stort ansvar att skapa en; infrastruktur och kvalificerade utbildningar som
underlättar för framtidens företag att växa och vara innovativa, region med
förmåga att attrahera kompetent personal och företagare och en kultur som uppmuntrar entreprenörskap och vilja att förändra.
Ett ökat intresse för entreprenörskap, företagande och kreativitet i allmänhet ställer krav på förändrad kultur, vilket kan uppnås på lång
sikt genom att ha som mål att inte bara göra
eleverna "anställningsbara" utan kompetenta /utrustade att starta företag.
Stefan Fölster konstaterar i boken, Framtiden väntar inte, att "Sverige är dåliga på förstörande kreativitet, d v s att starta nya företag och stänga gamla ineffektiva företag".
Väsentligt är också att göra den ekonomiska tillväxten hållbar, vilket enligt NUTEK uppnås "när värdet av produktionen av varor och tjänster ökar så att vi kan tillfredsställa våra behov idag - ekonomiskt, ekologiskt och socialt - samtidigt som vi
ger förutsättningar för kommande generationeratt tillgodose sina behov", (Sveriges regionala indelning - om tillväxtperspektivet får råda, Nordregio och Eurofutures, SOU 2006).
I en rapport från ITPS (2005) beskrivs konflikterna mellan kompensationspolitik/utjämningspolitik och näringsinriktad tillväxtpolitik och ITPS konstaterar att "Sverige saknat en regional tillväxtpolitik som styrs av regionalt ansvarig aktör och som har möjlighet att göra sektorsövergripande prioriteringar utifrån regionala förutsättningar". Ansvaret för tillväxt ligger således på den regionala nivån och det främsta ansvaret för en god välfärds- och kompensationspolitik åligger i första hand regering och riksdag.
Det är glädjande och intressant att Peter Wretlund i Barometern 2 augusti 2011 uttalar en önskan att den nya regionala styrelsen kommer "att arbeta regioneffektivt, inte enligt det gamla traditionella regionrättvist - lite åt alla utan tanke på verklig regional nytta", vilket stämmer väl överens med rapporten från ITPS.
Baserat på ovanstående har Företagarna förhoppningen att de makthavare som har möjlighet att påverka beslutet om regiontillhörighet nogsamt beaktar vikten av en region som skapar tillväxtmöjligheter vilket ger goda förutsättningar för kvalificerad utbildning och förstklassig sjukvård.
Huvudfrågan för Kalmar län bör vara: Är en region tillsammans med Skåne, där vi främst får förlita oss på att expansionen i Östersjöregionen även gagnar oss, eller en region bestående av Småland och Östergötland där utvecklingen beror på hur väl vi kan tillvarata vår egen potential att föredra?
Företagarna i Kalmar län
Per-Olov Larsson, Ordförande
Henrik Wennesund, Regionchef
En framtida region för tillväxt
Med mer än tio års erfarenheter i ryggen vet vi vad kraftfulla regioner, som Västra Götaland och Skåne, kan uppnå. Tack vare att de samlat sina resurser och har en gemensam beslutsarena har de kunnat; prioritera stora satsningar, inte minst på infrastrukturen, vilket gynnat näringslivet och arbetstagarna som nu har en större arbetsmarknad än tidigare tillgodose medborgarnas efterfrågan på alltmer kvalificerade välfärdstjänster som utbyggd kollektivtrafik och högspecialiserad vård.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.