Valfrihet. Detta har blivit ett slagord som alliansen använt som nyckeln till framgång inom hela den sociala sektorn. Vad ska då valfrihet leda till?
Motiven beskrivs vara ökad tillgänglighet, konkurrens i kvalité, kostnader och service.
När marknadskapitalet släpps fritt är dessa motiv som bortblåsta.
Här ser man bara en lönsam marknad där kommunerna har huvudmannaskapet, som i sin tur inte har kunskap om uppföljning och tillsyn och inte heller i detalj får utföra detta i privata bolag.
För den enskilde åldringen är valfrihet av underordnad betydelse. Det är en ideologisk fastnaglad ideŽ hos alliansen.
Vård. Hur omvårdnaden sker är det viktiga. Då kommer man in på resurser. Både ekonomiska och personella. Kvalité på boende, mat och för ändamålet välutbildad personal. På senare tid och på alltför mänga boenden har omvårdnad ersatts av förvaring.
Minskning av personal och vikariestopp har lett till många av de missförhållanden som uppdagats. Ytterst kan detta tolkas som rop på hjälp från personal som både känner sig och är otillräcklig.
På många vårdboenden består åldringens aktiviteter under en dag av a) Upptagning från säng, b) Toalettbesök, c) Måltider och d) Sänggående.
"Det behövs mera händer i vården" sa Göran Hägglund. Bra sagt. Men hur?
Alliansen har ju trummat in i folks medvetande att alla skatter är usch och fy, med undantag för pensionärernas skatt och skatt på talböcker.
Men med i princip skattestopp för kommunerna går äldreomsorgens organisation rakt ner i avgrunden.
Vinst. Då målet för ett privat företag självklart är ekonomisk vinning till glädje för ägare och finansiärer, får detta självklart synbara konsekvenser. Inom omsorgsverksamheten måste en lönsam uppgörelse med kommunen ligga i botten. Utöver detta är det fritt fram att rationalisera.
De stora kostnaderna ligger på personal, lokalkostnader och i viss mån på mat. Och det är där tumskruvarna dras åt. Personal jagas med blåslampa och har belagts med tystnadsplikt att offentligt beskriva sin arbetssituation.
När omsorg bedrivs i offentlig regi torgförs ofta i argumentationen att det är ineffektivt och slöseri med skattemedel. Min uppfattning är att finns det en politisk ledning som har modet att tillföra ekonomiska medel, sätta upp rimliga ramar och mål för verksamheten, i samverkan med berörda tjänstemän och personal, finns viljan och ansvaret även här.
Avslutningvis; att all fokus riktas på Socialdemokraternas ledare Håkan Juholts person istället för på politiken får tillskrivas främst tidningsmedierna.
Även vissa nyheter är lönsamma.
Alve Gustafsson,
Kisa
Valfrihet och vård och vinst omöjlig ekvation
Då jag inte riskerar att få kicken från någon arbetsgivare, skall jag bidra med bemötande och inlägg till de ledarartiklar som publicerats i denna tidning den 15 november, den 18 november och den 3 december om äldreomsorgen. Åsikterna är mina egna och har ingen förankring i något politiskt parti eller organisation. Även privatpersoner har rätt att debattera.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.