Att tandvĂ„rden inte Ă€r en del av sjukvĂ„rden Ă€r obegripligt. Den bĂ€rande principen för tillgĂ„ngen till svensk sjukvĂ„rd, socialförsĂ€kringar och Ă€ldreomsorg Ă€r att behovet ska styra â inte inkomsten. Detta gĂ€ller dock inte tandvĂ„rden, som i stĂ€llet bygger pĂ„ att patienten betalar en stor del sjĂ€lv. Detta har resulterat i stora skillnader i tandhĂ€lsa mellan olika grupper i samhĂ€llet, dĂ€r de med lĂ€gst inkomst oftast Ă€r de som avstĂ„r frĂ„n regelbunden tandvĂ„rd.
Vi vet sedan tidigare att uppemot 150 000 pensionÀrer Ärligen avstÄr ifrÄn nödvÀndig tandvÄrd av ekonomiska skÀl.
En fĂ€rsk Sifoundersökning som PRO lĂ„tit göra visar att nio av tio svenskar, 88 procent, tycker att tandvĂ„rden borde omfattas av ett högkostnadsskydd som det i sjukvĂ„rden. ĂndĂ„ Ă€r den politiska debatten kring tandvĂ„rd stendöd inför valet i höst. Ă
r efter Är fÄr partierna lov att ducka frÄgan om varför det Àr godtagbart att staten inte tar ansvar för tÀnderna.
Ett vanligt argument mot att införa högkostnadsskydd i tandvÄrden Àr att individen i stor utstrÀckning sjÀlv kan pÄverka sin egen tandhÀlsa. Men det argumentet faller snabbt platt till marken dÄ mÄnga Àldre lever med sjukdomar som i sig ökar risken för försÀmrad tandhÀlsa, till exempel KOL och diabetes. FunktionsnedsÀttningar kan ocksÄ göra det svÄrare att sköta munhÀlsan.
Den statliga tandvÄrdsutredningen som presenterades förra Äret innehÄller flera bra förslag, bland annat att ett vanligt tandvÄrdsbesök högst ska fÄ kosta 200 kronor. Det Àr bra, men lÄngt ifrÄn tillrÀckligt.
TandvÄrdens finansieringssystem har lappats och lagats genom Ären, och bestÄr i dag av en komplex modell av olika ersÀttningstrappor. Tiden Àr inne för att genomföra en ordentlig tandvÄrdsreform med fÄ och tydliga regler, dÀr tandvÄrden ingÄr i högkostnadsskyddet. Ingen ska behöva avstÄ tandlÀkarbesök eller lÄna pengar för att ha rÄd att ta hand om tÀnderna. Det Àr hög tid att tandvÄrdssystemet integreras i den övriga hÀlso- och sjukvÄrden.