Svar på "Winnerbäck får utsålt – med minimalt offentligt stöd":
Moderata ungdomsförbundet skriver i en debattartikel att styret i Linköping behöver banta kulturbudgeten. Pengarna som ska frigöras vid denna kulturella bantningskur ska hellre gå till ”välbehövliga skattesänkningar”. Ja, man slänger in skola och omsorg också, så vi verkligen ska förstå hur dum och överflödig den subventionerade kulturen är. Bidrag till Scenkonst Öst vill man strypa helt. Och det är märkligt nog ungdomar som skriver det här.
Man tar mig som exempel på ”bra” kultur, som ekonomiskt bär sig själv. Man kanske tänker att jag, efter mina studier, en morgon startade aktiebolaget Winnerbäck, plitade ihop några trudelutter och så var framgångssagan ett faktum? Bra kultur. Men jag hade inte varit där jag är i dag utan den kommunala musikskolan, Skylten, Arbis, fritidsgårdarna, Rockkarusellen, Studiefrämjandet, föreningen Rock D’amour, en rad eldsjälar och en ännu längre rad tillgängliga scener. Verksamheter, föreningar och entusiaster som aldrig blev rika, som ständigt sökte anslag för att göra stan mer levande. Folk som enträget bokade band till stan, för en långtifrån köpstark målgrupp. Folk som skapade plats åt en helt olönsam, men ändå rik lokalbandskultur. Jag vet många som det här var helt livsviktigt för. Många som hade halkat utanför helt om den alternativa musiken och scenen inte funnits där.
Jag är säker på, att varje ”problemunge” som plockar upp en pensel eller gitarr och ges tillgång till en ateljé eller replokal, är en stor vinst för samhället. Samma med idrotten. Och kultur för barn, ungdomar och nybörjare kommer inte kunna vara självförsörjande. Subventionerad kultur är viktig. Men den är kul också, glöm inte det MUF. Den får oss att tänka, känna oss mindre ensamma, den utmanar oss och sträcker oss längre.
Ibland är kultur dyrt. Teatrar, symfoniorkestrar, balett och viss offentlig konst till exempel. Men det är som att Norrköpings Sophia Jarl och nu MUF Östergötland/Linköping tänker att den TÄR på samhället. Man sätter kulturen MOT samhället. Mot skola och omsorg. Och så den klassiska skatterädslan. Varför ska JAG betala för att några tomtar ska få spela oboe? Klart att du ska! Vi gör det tillsammans för att samhället ska kännas attraktivt nog att delta i. För att vi ska känna samhörighet och tillhörighet. För att vi vet att dom som halkar utanför och inte känner den samhörigheten söker sig till mörkare utkanter. Och dom blir inte lönsamma, MUF.
Och, när ni nu tog mig som exempel, det är inte bara jag som kommer till Saab arena i oktober. Vi är ett stort gäng av fritidsledare, musiklärare, scenarbetare, scenbyggare, ljustekniker, ljudtekniker och så vidare som alla har startat nånstans och som bara för några veckor jobbar med just den här turnén. Vi är alla del i en kedja av både bred och smal kulturverksamhet. Den kultur MUF tycker är önskvärd kan inte ryckas ur sitt sammanhang. Vi behöver varandra.