Varför ska lodjur skjutas i Småland?

Det kan befaras att Länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län i januari kommer att ge efter för resursstarka särintressen/lobbygrupper (främst jägarorganisationerna) och bevilja licensjakt på lodjur i hela landskapet Småland.

Skälen att bedriva licensjakt på lodjur i Småland är svaga, tycker skribenten.

Skälen att bedriva licensjakt på lodjur i Småland är svaga, tycker skribenten.

Foto: Heiko Junge

Debatt2020-12-19 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Länsstyrelsen i Kronoberg beslutade för första gången om licensjakt på lodjur redan den 9 december. Varför ska lodjuren skjutas? Frågan är befogad!

Lodjuret har varit i det närmast utrotat i södra Sverige under 1900-talet, men getts möjlighet att påbörja en återkolonisering under 2000-talet. Samtidigt har licensjakt krävts från högljudda jägare och licensjakt har beviljats de senaste två åren i Kalmar och Jönköpings län.

Lodjuret är fridlyst, såväl enligt svensk lag som EU:s-regelverk, där lodjuret är en strikt skyddad art. Avsiktligt dödande av lodjur är som utgångspunkt förbjudet. Det finns undantagsregler enligt vilka jakt skulle kunna medges, men dessa ska, enligt en ny EU-dom, tolkas restriktivt och kräver närmast rigorös bevisning av motiven för jakten. Svenska Rovdjursföreningen menar att det helt saknas juridiska förutsättningar, och inte heller andra hållbara skäl, för licensjakt på lodjur i södra Sverige.

Den senaste inventeringen visade att det fanns cirka 125 lodjur i de tre smålandslänen. Lodjur gör i stort sett ingen skada alls, däremot en hel del nytta. I smålandslänen finns cirka 79 000 får och under 2019 dödades inga får eller andra tamdjur av lodjur i Kalmar län. I Kronoberg dödades 1 får och i Jönköpings län 4 får.

Länsstyrelserna i de tre smålandslänen betalade 2019 ut bidrag för att förebygga skador av rovdjur på drygt 1,1 miljoner kronor. Förebyggande åtgärder är uppenbart effektiva, eftersom skadorna är försumbara och de som drabbas ersätts också ekonomiskt av staten. Lodjur livnär sig mest på mindre vilt upp till rådjurs och dovhjorts storlek och bidrar därigenom till att minska skador på skog och grödor och inte minst viltolyckor. Antalet viltolyckor 2019 orsakade av rådjur var över 8 100 i Småland. Jägarna sköt samma år 25 276 rådjur och 3 513 dovhjortar i landskapet.

Nej, anledningen till att länsstyrelsen beviljar lojakt är att en del jägare (2,6% av Sveriges befolkning) inte vill dela med sig av det jaktbara viltet. Lodjursjakten och övrig jakt på stora rovdjur i Sverige har också blivit en attraktiv nöjes- och troféjakt, som lockar alltfler utländska jägare. Det finns tydligen ännu i våra dagar människor som kan tänka sig att stoltsera med jakttroféer. 

Är det ”macho” att skjuta lodjur? Så här kan det gå till. Vid lodjursjakt är det tillåtet att släppa två ”skarpa” hundar på spår efter lodjur. Lodjuren är inte uthålliga och söker skydd upp i ett träd. Där kan den tappre jägaren enkelt skjuta lon. Exempel finns på Youtube.

I Småland ökar även dovhjortarna. Därför har länsstyrelsen under det senaste året beviljat skyddsjakt på dovhjort för att reducera skador. Att bevilja skyddsjakt på dovhjort och samtidigt licensjakt på lodjur ter sig fullkomligt obegripligt, om man inte inser att jakten på lodjur enbart syftar till att tillmötesgå en klick av jägarkåren.

Så gott som alla naturintresserade som är ute i vår natur, inklusive flertalet djurägare och också många jägare, vill i mars månad, då lodjursbrunst och eventuell licensjakt sammanfaller, hellre möta ett levande lodjur än en jägare med bössa på lodjursjakt! Bara vetskapen om att det nu finns möjlighet att se lodjur i det vilda gläder många, men också att se spår av dem på snön eller bara vetskapen om att de finns i vår närhet. Det är dock få förunnat att få se dem, eftersom de gör vad de kan för att undvika oss människor och begränsas genom jakt.