Sverige och åtta andra nationer finns runt vårt innanhav. Sveriges kust är lång, men våra insatser räcker inte för att rädda Östersjön. Det behövs gemensamma åtgärder.
I de senaste tre EU-valrörelserna har jag lyft samarbetet kring Östersjön som en prioriterad fråga. Miljöförstöring i ett land begränsas inte av nationsgränser utan påverkar inom ett stort område. Problemen behöver lösas genom internationella överenskommelser.
Sverige har markant minskat sin belastning på havet. Jordbruket har optimerat användningen av konstgödsel. Många kvävefällor och våtmarker har anlagts, som renar det vatten som förs vidare ut i Östersjön. Detta är goda exempel för våra grannländer, där näringsämnen från stora grisgårdar och jordbruk helt orenat forslas med de stora floderna, rakt ut i Östersjön. Övergödningen leder till döda bottnar.
Östersjötorsken är för sin fortplantning beroende av lekplatser, som påverkas av bottendöden. De torskar som reproduceras lever under flera hot: Varje skarv äter ett halvt kilo fisk om dagen. Med 70 000 skarvar i Kalmar län blir det 35 ton om dagen. Gråsälen har också ökat kraftigt i antal. Varje säl äter fyra till fem kilo fisk per dag. Gråsälen bär på en parasit, som följer med avföringen ut i vattnet, äts upp av torskarna, lagras i levern och gör torsken undernärd. Yrkesfiskarna beskriver de sjuka torskarna som sladdriga slipsar, till skillnad från den friska, spänstiga torsken.
För att hålla den ekologiska balansen behöver samtliga dessa hot begränsas.
EU-länderna har infört ett torskfiskeförbud för att ge Östersjöns torskbestånd möjlighet att återhämta sig.
Vi är ju i Sverige erkänt följsamma till lagar och förordningar. Det gäller även våra yrkesfiskare. De har yrkesförbud och ligger i hamn, med en ytterst sparsam ersättning från staten, 1 000 kronor i månaden. Samtidigt trotsas fiskeförbudet av konkurrenter från andra länder, som fortsätter att tråla efter torsk. Deras hamnmyndigheter tycks blunda för att man bryter mot EU-bestämmelserna.
Tillsammans med Chatrine Pålsson Ahlgren har jag skrivit till länsstyrelsen i Kalmar län angående utökad skyddsjakt på skarv. Länsstyrelsen har yttrat sig positivt till en förändring som möjliggör skyddsjakt av skarv utan antalsbegränsning under delar av året. Det finns möjlighet att sådan skyddsjakt kan införas redan nästa år. Häromdagen var Kristdemokraterna med och drev igenom beslut om skyddsjakt på gråsäl, mot regeringens vilja. Detta inger hopp om att kunna komma tillrätta med två av de direkta hoten mot Östersjötorsken.
Desto dystrare är läget när det gäller det rovfiske på torsk som pågår, trots fiskeförbudet. Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) svarar på min fråga, att regeringen vill kontrollera svenska fångster med kameraövervakning. För hur andra länders fiskeflottor följer reglerna hänvisar hon till EU-kommissionen.
Problematiken visar att det behövs en hel uppsättning med kraftfulla åtgärder i alla länder runt vårt innanhav, för att Östersjötorsken ska få chans att återhämta sig. Vi bör satsa mer på åtgärder i våra grannländer. Det ger betydligt mer miljönytta för varje satsad krona. Nordiska investeringsbanken (NIB) är beredd att åta sig investeringar för en renare Östersjö. Sverige behöver nu intensifiera sina påtryckningar, så att alla Östersjöländer samfällt tar sig an utmaningen.
Gudrun Brunegård
Riksdagsledamot (KD)