Fastighetsskatten har åter seglat upp på den politiska dagordningen. Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikensten har nyligen argumenterat för höjd fastighetsskatt. Och i en motion till Socialdemokraternas kongress föreslår Vimmerby arbetarekommun att fastighetsskatten ska återinföras.
Att diskutera skatter är naturligt. Men de som förespråkar ett återinförande av den gamla fastighetsskatten är historielösa. De har glömt den vrede som fanns mot "Sveriges mest hatade skatt", de enorma demonstrationerna och hur regeringen Persson (S) kämpade med frågan.
I takt med att taxeringsvärdena skenade, skenade även fastighetsskatten. För att mildra effekten tvingades regeringen Persson frysa taxeringsvärdena, och den ena begränsningsregeln infördes efter den andra. Men det var inte förrän Alliansregeringen tillträdde som en rimlig och mer långsiktig lösning hittades.
Fastighetsskatten gjordes då om till en kommunal fastighetsavgift, baserad på 0,75 procent av taxeringsvärdet med ett tak som följer inkomstbasbeloppet. När taket infördes låg det på 6 000 kronor. I år ligger taket på 10 074 kronor.
Taket gjorde att avgiften blev mer förutsägbar. Den gamla fastighetsskatten var både godtycklig och oförutsägbar. När en granne renoverade och sålde dyrt höjdes fastighetsskatten även för grannar som bodde kvar. Det upplevdes av många som djupt orättfärdigt och obegripligt.
Ett hus genererar inga löpande inkomster, vilket gjorde att många familjer tvingades dra in på annat för att ha råd att betala skatten. Eftersom det inte fanns något tak kunde skattehöjningarna bli så stora att det blev svårt att bo kvar för hushåll med lägre inkomster. Det skapade ekonomisk segregering.
Ett återinförande av den gamla fastighetsskatten skulle slå mycket hårt mot helt vanliga hushåll. Och det kan vara på sin plats att erinra om vad statsminister Göran Persson skrev i sina memoarer ”Min väg, mina val”. Han ville att fastighetskatten skulle frysas. Men finansminister Pär Nuder avrådde: "Detta var troligen en av mina stora felbedömningar i valrörelsen 2006. Men jag orkade faktiskt inte köra över min tredje finansminister i denna fråga."
Att Socialdemokraternas partistyrelse avvisar förslaget om återinförd fastighetsskatt är därför klokt. De skriver: "Kritiken mot fastighetsskatten handlar sällan om viljan att bidra till det gemensamma, utan om rädslan för att behöva lämna sitt hem eller få mycket högre bostadskostnader."
Nu är det upp till kongressens ombud att stå upp för en förutsägbar beskattning av boende. Villaägarna uppmanar därför kongressen att inte gå på arbetarekommunens linje, utan att rösta på partistyrelsens.
Håkan Larsson, samhällspolitisk chef på Villaägarna