Valet närmar sig. KD-ledaren Ebba Busch springer på alla bollar. Hon säger i radion att polisen ska skjuta skarpt mot folk. Politiker är man bara på möte i riksdagen. Enskilda ledamöter har ingen befälsrätt över myndigheter och dess anställda.
Ebba uttalar sig som partiledare. Hon har fällts för förtal. Ett brott med fängelse på straffskalan. Partiet skyddar henne. Efter förtalsbrottet har hon ögonen på sig. Om hon i offentliga debatter framställer en motståndare som klandervärd, med uppsåt att utsätta hen för andras ringaktning, räknas det som återfall. Det kan leda till nytt åtal för förtal.
KD:s affärsidé är att skaffa sig välbetalda platser i riksdag, region och kommuner. Kombinationen kristendom och demokrati har lockat väljare. Budskapet ställs nu mot vad partiledaren säger.
Ebba har erkänt brott och tagit sitt straff. Med sitt förtal bröt hon mot åttonde budet: Du ska inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa. Med sin husaffär även mot nionde: Du ska inte ha begär till din nästas hus. Med sin uppmaning till Polisen, att skjuta skarpt för att skada hundratals med annan religion, bryter Ebba mot det kristna kärleksbudet: Handla mot andra som du själv vill bli behandlad.
Riksdagens ledamöter ska, som alla andra, följa lag och inte uppmana till brott. Om Ebba ska sitta kvar i riksdagen och stå på listor i höstens val, är en fråga för partiet. Politik handlar om förtroende. Det räcker inte med troende. Vad säger kristdemokraterna Gudrun Brunegård och Ola Gustafsson?