Jag har, som tjänsteperson, suttit på många kommunala nämnd-, styrelse- och fullmäktigemöten under drygt 10 år, i en av landets största kommuner, två medelstora och så här i Vimmerby. Det finns – på gott och ont – skillnader, men mest likheter. Till de senare hör att jag vid flera tillfällen slagits av tanken att nu ”leker de partipolitik igen”. För mig är nämligen många frågor på den kommunala dagordningen, kanske rent av de flesta, inte uppenbart parti- eller ideologiåtskiljande.
Jag har också upplevt en slags ”dövhet” för motståndarsidans argument till följd av den tanke-, och än mer, känslomässiga parti/ blockinlåsning som förekommer. Det innebär bland annat att i sak bra idéer och möjliga konsensuslösningar kastas över bord. Ibland också till det allmänna bästas nackdel.
Jag tror att alla partier i Vimmerby, i grund och botten, vill behålla landsbygdsskolorna. För oppositionen är det ett relativt enkelt ställningstagande, då de inte har ansvar för kommunens budget (för tillfället). För majoriteten är det en annan och mycket kvalfylld process. De vill ha kvar skolorna (mitt antagande), men ser inte hur det ekonomiskt ska gå till med nuvarande förutsättningar.
Läser att majoriteten inlett sina diskussioner och det är uppenbart att det inte kommer att bli lätt. För min del tycker jag att frågan är så stor och berör så många att den måste lyftas över parti/blockpolitiken.
Jag föreslår att majoriteten bjuder in oppositionen till breda överläggningar med utgångspunkten att bevara skolorna. Förutsättningarna för att lösa den mycket svåra frågan om de ekonomiska utmaningarna torde vara större med en bredare palett av perspektiv och idéer (just öppenhet för andras idéer sägs vara ett av demokratins verkligt viktiga företräden). Utgår då från att oppositionen – som verkar för ett bevarande – också har konstruktiva idéer om finansiering och de svåra prioriteringar som behöver göras.
Lämna partifanorna och -böckerna utanför mötesrummet. Gå in och ”vänd på varje sten” tillsammans. Lyssna! Ge och ta! Men kom fram till ett gemensamt beslut. Det här är inte en mandatperiodfråga. Den, liksom andra välfärdsfrågor, kommer att finnas länge på den lilla landsbygdskommunens dagordning.
Kanske värt ett försök!? För kommunfridens skull. För landsbygdens och barnens skull.