SkrÀcken i den flyende ukrainska befolkningens ögon gick inte att missta sig pÄ, dÀr vi satt framför tv:n. Med avsky sÄg vi Ànnu en vÀpnad konflikt blossa upp, denna gÄng runt husknuten.
Svenska folket slöt snabbt upp och började engagera sig, starta insamlingar till de drabbade och visa sitt stöd pĂ„ sociala medier. NĂ€r den första stormen lagt sig och Magdalena Andersson lyckats komma fram till att det trots allt rörde sig om en invasion och inte aggression, började Ă€ven vĂ„ra politiker röra pĂ„ sig. Det skulle riktas sanktioner och det skulle skickas vapen, man skulle fördöma och man skulle bistĂ„âŠlagom.
Men det vi har framför oss i Sverige, inte minst dÄ det Àr valÄr, Àr en upprustning, en slags psykisk krigföring. Nu ska det tÀvlas om vem som vill avsÀtta flest miljarder pÄ försvaret. Kriget stÄr ju faktiskt för dörren.
Att det ska avsÀttas pengar till försvaret sÀger jag inget om. VÄra gemensamma finanser ska anvÀndas dÀr de behövs. Det Àr just det som Àr poÀngen med dessa.
Det jag dĂ€remot sĂ€ger en hel del om Ă€r att vi i vĂ„rt rĂ„dande finanspolitiska ramverk har ett tak som inte fĂ„r överstigas. En del av vĂ„ra intĂ€kter i statskassan ska sparas i âladanââ det sĂ„ kallade överskottsmĂ„let. DĂ„ man gemensamt kommit överens att ha en sĂ„ pass snĂ€v ekonomisk hushĂ„llning fungerar det helt enkelt inte att bĂ„de ge försvaret kraftigt ökade tillslag samtidigt som man kan ge en blödande vĂ€lfĂ€rdssektor det den behöver för att kunna bedriva sin kĂ€rnverksamhet.
För nĂ„gon dag sen stod det klart att vi saknar stora mĂ€ngder barnmorskor i Sverige, man klarar inte av att ge de befintliga en drĂ€glig arbetsmiljö och tillrĂ€ckligt med spelrum att kunna sköta sitt arbete pĂ„ ett tryggt sĂ€tt. ĂldrevĂ„rdspersonalen larmar stĂ€ndigt om missförhĂ„llanden, delade turer och en ohĂ„llbar brist pĂ„ utbildad personal. De som jobbar inom sjukvĂ„rden slits mellan olika anstĂ€llningsformer och fladdriga scheman. Skolan har försĂ€mrats gradvis dĂ„ det offentliga stĂ€ndigt tvingas konkurrera med den vinstdrivande skolsektorn, pĂ„ lĂ€rarkĂ„rens bekostnad.
Saken Àr den att vi inte ska behöva vÀlja. Vi ska som land ha möjlighet bÄde att rusta upp vÄrt försvar OCH ha en vÀlfÀrd som Àr god nog Ät alla som bor hÀr. Vi mÄste kunna slita av bojan som nedskÀrningspolitiken lÄst fast oss vid och sluta driva landet som ett personaltunt företag.