Det finns platser där karantän drabbar kvinnor extra hårt. Det är hemma hos de kvinnor som är dömda till karantän tillsammans med sin plågoande. Följderna av en social distansering och stängning av skolor, sportanläggningar och verksamheter i civilsamhället innebär för kvinnor som lever under hedersförtryck en mardröm med dygnet-runt-övervakning. När andra nu tar julsemester fortsätter hedersförtrycket bakom stängda dörrar.
Var sjätte elev i nian lever under något slags hedersförtryck i Stockholm, Göteborg och Malmö. En stor andel av dessa har utsatts för våld. Studier visar att 70 000 ungdomar inte fritt får välja sin partner. Hedersförtryck och -våld kan handla om allt från vardagliga begränsningar – det sociala umgänget, klädval, rörelsefrihet, utbildning och jobb – till oskuldskrav och fysiskt våld om en flicka, ibland pojke, vägrar låta sig skickas till föräldrarnas hemländer för att bli bortgifta.
Inom hederskulturen finns förhållningsregler och normer över vad som anses vara gott uppförande och vad som är acceptabelt för att vidmakthålla familjens heder. En central skillnad mellan män och kvinnor i detta normsystem är att kvinnorna ständigt riskerar att få dåligt rykte. Det är tillräckligt för att familjen ska anse sig ha rätt att ytterligare kontrollera kvinnan eller ännu värre straffa henne för att på så sätt vinna tillbaka familjens heder. De värderingar och normer som familjer med hederskultur bär med sig från sitt hemland krockar i många avseenden med svenska normer och lagar. Det gäller inte minst synen på kvinnan och hennes fri- och rättigheter.
I de fall av hedersrelaterad brottslighet som uppdagas, utreds och leder till rättegång tillkommer ytterligare komplikationer. Många unga kvinnor kämpar för att finna sig själva och sin identitet. För de utsatta flickorna finns idag inte heller något heltäckande stödprogram vare sig på kommunal- eller på riksnivå som tar vid där rättegången slutar.
Det måste till aktiva åtgärder på olika nivåer i samhället. Sverige ska kunna garantera varje ung flicka och kvinnas frihet från hedersvåld och -förtryck, och inte låta detta fortgå. Det vore den rimligaste gåvan den feministiska regeringen borde kunna ge.
Kristdemokratiska kvinnoförbundet anser att det behövs mer resurser för att motverka hederskultur samt finnas stöd och information för hur kvinnor kan ta sig ur denna mardröm. Vi vill även att gärningsmannakretsen vidgas vid hedersbrott, så att flera medhjälpare som har varit i samförstånd straffas. Sedan vill vi att kommuner och skolor har enhetliga riktlinjer och samverkan med andra myndigheter om hur de ska agera när det upptäcks att flickor systematiskt bevakas i och efter skolan av släkt eller familj, samt när de begränsas av sina föräldrar från att delta i obligatoriska eller frivilliga aktiviteter av olika skäl.
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar människor från grundläggande fri- och rättigheter. Det är hela samhällets skyldighet att se till att denna mardröm tar slut. Hedersförtrycket kommer inte att ta julsemester.