Enbart från de nedskräpade fimparna hamnar varje år över 100 ton plast i våra hav och vattendrag och gör enorm skada. Trots dessa negativa konsekvenser är det idag straffbefriat att kasta fimpar, snus och tuggummin i naturen. Det behöver ändras.
När en fimp slängs på marken tar det ungefär 1–5 år för den att sönderdelas. Det betyder dock inte att den försvinner helt, utan plasten i fimpens filter finfördelas till mikroplaster. Det kan ta över 100 år innan mikroplasterna försvinner, men det är osäkert om de i praktiken ens gör det. Förutom plast innehåller fimparna flera giftämnen, bland annat kadmium, som finns i batterier.
Många länder i Europa, som Finland, Italien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och regioner i Belgien, har regler och förbud mot nedskräpning av fimpar, som även är straffsanktionerat med böter på mellan 1 000 och 2 800 kronor.
Sedan den 1 juli 2011 har poliser i Sverige möjlighet att skriva ut en ordningsbot på 800 kronor för nedskräpning. Men trots att fimparna det är det vanligaste skräpet är de i praktiken undantagna från nuvarande lagstiftning. Ringa nedskräpning, exempelvis enstaka fimpar, snusprillor eller glasspapper, är förbjudet men inte belagt med något straff. Det försvårar arbetet med att motverka nedskräpning och att mikroplaster hamnar i natur och hav. Det är också svårt och kostsamt att städa bort småskräpet eftersom det fastnar och fläckar av sig på ytor.
Regeringens förslag att fimpundantaget (undantaget för straffbeläggning av ringa nedskräpning) ska tas bort är därför viktigt. Det är också ett förslag som har brett stöd. När vi frågar allmänheten om de som kastar fimpar på marken ska kunna bötfällas så svarade en överväldigande majoritet, 93 procent, ja.
Det är inte bara miljön som drabbas när stora mängder fimpar slängs på marken. När Håll Sverige Rent undersökte hur människor såg på att rökare slängde fimpar på marken så svarade 83 procent av svenskarna att det är något de stör sig på. Förutom att utgöra ett störningsmoment bidrar nedskräpningen till en mindre attraktiv stadsbild och en ökad känsla av otrygghet.
Vissa ser nedskräpning av småsaker som fimpar som bagatellartat, men många rökare underskattar hur mycket de faktiskt skräpar ned. Trots att 62 procent av allmänheten vet att det är förbjudet enligt svensk lag att slänga fimpar på marken så visade en observationsstudie under 2020 att två av tre cigarettfimpar hamnar på gatan.
Fimpar fortsätter att vara en överväldigande majoritet av allt skräp och det är tydligt att det behövs mer än kunskapsinsatser för att vi ska få bukt med nedskräpningen och förändra beteendet hos rökare. Den sammanlagda mängden fimpar i naturen utgör i dag ett så pass stort problem att det finns brådskande skäl att ta bort fimpundantaget, vilket även Åklagarmyndigheten har pekat på. En normerande lagstiftning med ett tydligt förbud är ett viktigt steg.
Få frågor har så stor samsyn bland svenskar som engagemanget för att minska nedskräpningen och att bötfälla de som skräpar ner. Att införa böter vid nedskräpning av exempelvis fimpar och snus är en tydlig och effektiv åtgärd för att minska mängden mikroplaster och gift i städer, natur och hav, men också en signal om att regeringen – och samhället – tar nedskräpningen på allvar.