Debatt: En vädjan till statsministern

Länets skogsentreprenörer darrar ekonomiskt och industrierna riskerar råvarubrist.

För många entreprenörer och anställda är det inte längre någon självklarhet att kunna gå till jobbet. Antändnings- och brandspridningsrisken är sedan länge rekordhög både lokalt och regionalt och detta gör att många entreprenörer på grund av brandansvaret inte vågar köra med sina maskiner.

De flesta tycker det är självklart att man inte ska köra med skogsmaskinerna när det är torrt ute. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen avråder från maskinverksamhet och uppmanar folket att polisanmäla om de ser verksamhet som kan anses brandfarlig.

Men vad många inte vet är att det bakom varje maskin finns en företagare med anställda som ska ha lön, miljonskulder som ska amorteras och försäkringar som ska betalas.

Varje dag förlorar en normal skogsentreprenör, med en skotare och en skördare, mellan 40–50 000 kronor i uteblivna intäkter. Den här sommaren har många entreprenörer stått still dubbelt så mycket som planerat och sammantaget kan det handla om att hela årets resultat och en stor del av amorteringsutrymmet som går åt till stilleståndet. Inte nog med att ekonomin är dålig så finns risken att entreprenörens anställda lämnar jobbet på grund av arbetsbrist.

Torkan ställer sannerligen till det för skogsentreprenörerna men konsekvensen av att de inte producerar råvara ger långtgående mer förödande konsekvenser i vidareförädlingen.

Timmerbilarna har svårt att hitta körningar samt samlastningar och snart kommer produktionstappet ifatt skogsindustrin.

Varje slutavverkad kubikmeter barrskog har ett nettovärde runt 500 kronor per m3fub (m3fub står för kubikmeter fast mått under bark), med en avverkningstakt runt 400 m3fub per dygn så blir omsättningsförlusten 200 000 kronor per dygn i stilleståndet. Det vidareförädlade värdet ännu högre.

Om vi då leker med tanken att det finns 40 stycken slutavverkningsskördare i länet som stått still i tre veckor mer än planerat så är omsättningsförlusten styvt 100 miljoner kronor.

Att sätta detta i proportion till sågade trävarors nettoexportvärde i Sverige runt 120 miljarder årligen kan kanske verka mikroskopisk – men växlar man ut stillestånden till att drabba fler län så är siffran snart mångdubblad och även om vi inte läst om stillestånden i nämnvärd omfattning i dagspressen så tror jag inte vi är ensamma om att vara drabbade i Kalmar län.

Maskinförarna har inga förbud mot att köra – men branschen har tagit sitt ansvar och stått stilla. Ansvaret har resulterat i många sömnlösa nätter, förlorade tusenlappar, anställda som bytt bransch och amorteringskrav som löpt ut för entreprenörerna.

Nu är det dags myndigheterna hjälper näringen och får igång motorn till industrin.

Jag föreslår därför följande:

Att Regeringen ger Skogsstyrelsen och Arbetsförmedlingen uppdraget att samordna brandvaktberedskap vid avverkningar.

Att Staten under förutsättningarna att de branschgemensamma riktlinjerna följts och skogsstyrelsens brandvakter är på plats tar ansvaret för eventuella bränder vid avverkningar.

Detta skulle resultera i:

Att risken för brand och brandspridning i samband med avverkningsarbete minskar.

Att skogsentreprenörerna vågar köra och säkrar sin ekonomi.

Att råvaran säkras till industrin.

Att människor som står långt från arbetsmarknaden kan introduceras i en bransch där det i framtiden kommer att behövas personal.

Kostnaden för eventuell brandvaktberedskapen finns budgeterad men det krävs en samordning och vilja hos myndigheterna.

Regeringen satsade nämligen för åren 2018–2020 900 miljoner kronor till ”Naturnära jobb” för att jobb som annars inte skulle bli genomförda skulle bli utförda. Skogsstyrelsen har uppdraget och det skulle 2018 leda till att 1600 nyanlända, eller personer som står långt från arbetsmarknaden skulle få ett arbete.

Denna samordning från myndigheterna och personal skulle vara mer välkommen än fler av skogsstyrelsens och länsstyrelsernas vädjanden om att skogsmaskinerna ska stå stilla.