"Exempel på två avarter av projekt som blivit en följd av politiskt styrd tillgång på skattemedel är dels projektet att helt plötsligt kalla matavfall för en miljöresurs – ifall man gör fordonsgas av det i stället för att verka för att minimera uppkomsten av matavfall. Dels att destruera en prima råvara som kogödsel genom att kalla det för restavfall för att kunna tillverka fordonsgas", menar debattören.
Jo, Göran Persson ville hitta ett miljöprojekt som kunde sätta lite grön färg på hans politik. Detta sammanföll med att E.ON ville bygga ut sitt naturgasnät och fylla på med lite biogas för att få en grön etikett på sitt projekt och SAAB såg en chans att bygga och sälja biogasbilar.
Vad hände sedan? Ganska snart visade det sig att varken privatpersoner eller privata företag var intresserade av biogasbilar. Återstår då endast politiskt styrda verksamheter i kommuner och regioner. Där Västervik och Kalmar kommun samt Region Kalmar sticker ut nationellt sett. Och så har projektet hankat sig fram från år till år. Sedan ett flertal år tillbaka avregistreras det dock fler biogasbilar än det nyregistreras och biogasbussar byts idag ut i rasande takt mot elbussar.
Vem är då intresserad av att projektet lever vidare? Det är framför allt kommuner som tjänar pengar på att uppgradera och sälja sin biogas från reningsverken samt hanteringen av matavfall som blir till fordonsgas. Men även entreprenörer och konsulter har tjänat stora pengar på olika biogasprojekt eftersom det har varit en stor tillgång på lättillgängliga skattemedel till dessa olika projekt.
Exempel på två avarter av projekt som blivit en följd av politiskt styrd tillgång på skattemedel är dels projektet att helt plötsligt kalla matavfall för en miljöresurs – ifall man gör fordonsgas av det i stället för att verka för att minimera uppkomsten av matavfall. Dels att destruera en prima råvara som kogödsel genom att kalla det för restavfall för att kunna tillverka fordonsgas.
Frågan är varför fordonsgasprojekten kunnat politiskt leva vidare. Både ekonomiskt och miljömässigt har det varit en katastrof i förhållande till vilken enorm mängd pengar som satsats på detta projekt med mycket liten miljönytta och som i slutändan fått betalas av den enskilde skattebetalande medborgaren. Projektet har dessutom inte bara misslyckats utan det har också hindrat bättre projekt och har troligen överlevt som ett resultat av utbredd vänskapskorruption bland både politiker och tjänstemän. Ingen vill kliva fram och vara den som förstör en lönande affär för kommunerna. Men nu har politikerna ett gyllene tillfälle och rädda skinnet och låta fordonsgasprojekten gå i graven och i stället satsa på vätgasprojekt.
Det sker nämligen för närvarande en mindre revolution inom energisektorn, som kanske är lika omvälvande som kolets inträde för drygt hundra år sedan. Nämligen produktion och användning av grön vätgas! Vätgas produceras idag till 90 procent av fossil gas. Vätgas kan i stället nu med fördel produceras med hjälp av den oerhört globalt expanderande marknaden av ny sol- och vindkraft.
Produktionskostnaderna kommer mer än halveras inom några få år, enligt Bloomberg.com. Befintliga naturgasgasledningar främst ute i Europa kommer med små modifieringar kunna konverteras för att i stället transportera vätgas, enligt Siemens.com. Enligt dem är det billigare att bygga om dessa för att transportera energi via vätgasledningarna än el via nya elledningar genom att producera vätgas och lagra den vid lågt elpris som periodvis uppstår vid stor tillgång på sol- och vindenergi.
När sedan priset stiger kan den lagrade vätgasen användas för att producera el. Detta innebär att risken för perioder med för lågt respektive för högt elpris minskar radikalt. Både ett för lågt eller för högt elpris är samhällsmässigt skadligt. Vätgas är som el inte heller skalberoende utan kan användas till allt från förbrukare på gårdsnivå till storskaliga industriprojekt typ grön ståltillverkning.
