Den amerikanska flaggan i storformat vajar intill entrén när vi svänger in på Hagvägen i Vreta Kloster. Det är tidig försommar och solen strålar från klarblå himmel. Inte samma värme som i Red Rocks i Utah förstås, men nog så skönt ändå.
Vi slår oss ner vid köksbordet och börjar med att skapa lite förståelse för att Ulrikas hjärta klappar så varmt för det stora landet på andra sidan Atlanten.
– Jag är idrottstjej i grund och botten, säger hon. Jag gick på längdskidgymnasiet i Järpen och var med i uppstickarlandslaget och när jag var 19 år fick jag chansen att åka till Utah i USA på scholarship. Jag fick åka skidor och jag tog examen i grafisk design och jag blev helt kär i landet, framför allt i cowboykulturen och de röda klipporna i Red Rocks. När jag var där första gången tänkte jag att jag hade hamnat i himlen. Så vackert var det.
– Jag blev så förälskad att jag tog med mig en man hem, säger hon och skrattar.
Till Berg alltså. Var det något med namnet?– Kanske! Jag kommer från Borensberg från början och när vi åkte omkring lite i länet så fastnade vi båda för Berg. För mig är det östgötska Rocky Mountain.
Ulrika lever ett aktivt liv, tränar mycket, deltar i sönernas aktiviteter och pendlar varje dag till arbetet som marknadschef för Vätternrundan i Motala.
Hennes återhämtning – för det behövs förstås – stavas inredning och hemmapyssel.
– Jag älskar att sitta och spåna på idéer till hur jag ska möblera eller göra om ett rum till exempel. Det är min outlet.
Inspirationen, är det mest amerikanska influenser?– Nej, jag får inspiration från allting. Det kan vara ett träd i skogen som säger något till mig, eller silhuetten av en stad. Visst är det en del från USA också, till exempel New York på natten – vilka färger! Men jag kan inte sätta fingret på en sak, inspirationen och skaparlusten faller bara över mig. Hela tiden!
Vi byter köksstolarna mot en mjuk soffa i ett hörn av köket. Den är vinröd, turkos, grå, orange och därtill mönstrad och borde i ärlighetens namn inte passa alls. Men det gör den förstås. Den är en glad explosion som ger energi till köket. Just för att den är så oväntad på sin plats.
– När jag såg den visste jag direkt att jag var tvungen att ha den. Det är typiskt mig, jag blir liksom kär i en sak. När jag ser något som jag gillar köper jag det direkt, eller så lägger det sig latent någonstans i tanken och poppar upp när jag behöver det.
Hon skrattar gott.
– Det skulle nog inte vara så lätt att hoppa in i min hjärna. Det kan säkert verka kaotiskt – men det är det inte alls!
Kreativt kaos kan dock vara givande. Och visst syns det i Ulrikas inredning att hon gillar att ta ut svängarna, särskilt när det kommer till färg, men kaotiskt är det inte. Långt ifrån. Snarare väldigt välordnat.
Familjen har byggt ut efter hand. Från början var huset inte större än 73 kvadratmeter, men nu har det tillkommit såväl sovrum som vardagsrum.
Men vi börjar i köket. Här har Ulrika valt liggande vit panel på en långvägg, matchat med rött tegel från en av husets ursprungsväggar. På det röda teglet har hon hängt köksredskap i rostfritt stål.
– Jag gillar att passa ihop olika material och olika strukturer.
Mitt i köket står en ö som Ulrika bevakade länge på Blocket och sedan kastade sig iväg för att köpa när den väl dök upp. Ovanpå trästommen har hon lagt en marmorliknande kompositskiva. Återigen olika material som förstärker varandras uttryck.
Sovrummet, som går i turkosa toner, är helt Ulrikas verk. Hon fyllde många skissblock innan hon var klar över hur det skulle se ut. Öppet till nock, lagom stort och med ett runt fönster högt upp på en vägg som skapar en vacker solkatt på väggen mitt emot.
– Den är det första vi ser när vi vaknar, säger hon.
Här finns egentligen bara plats för en stor säng, och ett skrivbord, men det är å andra sidan ting med stort affektionsvärde. Skrivbordet har Ulrikas morfar gjort. På insidan av dörren sitter en bild på Ulrika tillsammans med morfar och därtill finns några rader som påminner om när och var skrivbordet tillverkades, och av vem.
– Det är för att alla kommande generationer ska veta. Det är min mamma som är så klok och skriver lapparna på olika saker, säger hon.
Vi gör en 90-graders sväng och går in i nästa tillbyggnad – vardagsrummet. Det är en skön blandning av färger och material. Marimekko matchas med ett gammalt träskåp från 1700-talet , en tegelvägg, liggande vit panel, blandad konst från USA och Sverige, bilder på familjen, en ljus soffa och kuddar i grälla färger med motiv av fåglar och blommor, tillverkade av en granne.
Det borde vara rörigt som sagt, men tvärtom. Ulrika har fingertoppskänsla.
Solen lockar. Och uterummet. Från köket kliver vi ut i familjens mest välanvända utrymme. Det är inte stort, men helt perfekt. Soffa och bord går in. Vad mer behövs?
– Här tänder vi ljus och sitter om kvällarna från tidig vår till sen höst, säger Ulrika.
Hon har nyligen gjort om och lagt till inslag av grönt. En färg hon inte brukar dras till annars.
– Men plötsligt kändes det rätt. Och ännu bättre när min tavla från mitt barndomsrum gjorde sig bra på en vägg. Jag hade sparat den, just för att den skulle komma till pass en dag. Den betyder mycket.
Den sköna soffan till trots avslutar vi på en plats som borde ge träsmak i längden, men där Ulrika ändå alltid hamnar. Gärna med en kopp kaffe.
– Trappan! Här i hörnet utanför altanen är det nästan alltid lä. Jag älskar trappor helt enkelt. Det är något okonstlat och äkta över att sitta i en trappa.
Vi tackar för oss och lämnar henne där. Med en kopp kaffe, och utsikt över – Klippiga Berg.
