Det är ungefär så enkelt det låter när Maria Skoglar sammanfattar sin bakgrund och anledningen till att hon i dag arbetar som trädgårdsanläggare.
Vi sitter i solen på baksidan av ett hus i Bankekind, i en trädgård som ska få nytt liv med Marias hjälp. Under överinseende av husets ägare har Maria stegat, fotograferat, grovplanerat och kommit med förslag.
Ett spännande jobb. Intressant och kreativt. Och med naturen i fokus. Men det var som sagt inte så det var tänkt att bli, från allra första början.
– Jag har alltid varit intresserad av naturvetenskap och började på fysikprogrammet på universitetet, säger Maria och kisar mot solen. Men en dag bröt jag helt enkelt ihop på en mattelektion och tänkte ”jag vill göra något annat. Jag vill gräva!”
– Jag drog till med något som var så långt ifrån de abstrakta mattetalen jag kunde komma. Linjär algebra, tänk dig det! Gräva kändes som det mest konkreta jag kunde komma på där och då.
Vad Maria inte anade, där hon satt i skolsalen på universitetet, var att drömmen snart skulle bli verklighet. En kompis tipsade om en KY-utbildning i odling och anläggning i Norrköping. KY står för kvalificerad yrkesutbildning och innebär att undervisningen kombineras med lärande i arbetslivet.
Maria hade förstås inga problem att bli antagen och nya studier tog vid.
– Jag trodde att jag var odlare, men jag insåg snart att det var på anläggningssidan jag ville vara, säger hon.
– För att lyckas kommersiellt med odling måste man driva upp 100 000 påskliljor och 20 000 julstjärnor och det är inte min grej. Anläggning däremot, visade sig vara jätteroligt. Det handlar mycket om problemlösning – hur ska jag bygga den här trappan, vilken lutning ska gången ha, vilka plattor passar bäst här... Sådana saker.
I dag är Maria utbildad trädgårdsanläggare med inriktning mot design. Från och med examensdagen för snart tio år sedan är drömmen om att gräva sann varje dag.
– Dessutom kan jag nog lite mer om växter än vad en ordinär anläggare kan. Och det jag inte vet läser jag mig till, säger hon.
Kyrkomusiken då? Jo, Maria utbildade sig till kantor redan efter gymnasiet. Hon spelar orgel, piano, gitarr och tvärflöjt och sedan hon flyttade till Östergötland från barndomshemmet utanför småländska Nässjö har hon hoppat in som vikarie i olika kyrkor.
– Men det lockar mig inte på heltid, säger hon. Jag övade och övade inför olika framträdanden och jag blev aldrig nöjd. Det tog på krafterna till slut. Det är en av sakerna som är så bra med att arbeta med trädgårdsanläggning – man blir färdig.
Vid huset i Bankekind är det dock långt ifrån färdigt. Ägarinnan Frida Holst visar runt på den nydränerade tomten som består av jord, gräs, diverse buskar och några äppelträd. Här har Frida bott sedan 2011 tillsammans med man och tre barn.
Maria skriver och ritar i sitt block medan Frida sätter ord på sina tankar.
– Jag vill gärna ha en inbjudande entré. Kanske som en båge med något grönt som klättrar. Och vid ytterdörren behöver vi nog ha en trappa. Kanske en uteplats här till höger, och en plattgång till vänster bort mot garaget...
Maria mäter och ställer en och annan fråga. Sedan säljer hon in en trappa av sten.
– Jag tänker nästan alltid sten när någon säger trappa. Det behöver inte vara natursten, säger hon, gjutna plattor blir jättefint. Det är snyggt och hållbart.
Vi traskar runt på andra sidan huset. Här sluttar tomten ut mot vägen och barnens önskan om en yta där de kan spela fotboll behöver uppfyllas.
– Vi kan flytta själva slänten närmare huset så att det blir mer gräs kvar nedanför, föreslår Maria och möts av jubel.
– Jaa! Där satt den! Så gör vi, ropar Frida.
Därtill ska buskarna tas bort men äppleträden förstås behållas. Varje gata i området i Bankekind är namngiven efter olika äppelsorter och att ta bort äppleträden vore att ta bort en del av husets identitet.
När Maria har fotograferat, skissat och skrivit minnesanteckningar i sitt block känner hon sig nöjd. Nu ska hon ägna tid åt att fundera på material, arbetstid och vilka maskiner som behövs så att hon kan räkna ut ett pris och lämna offert.
Vi tackar Frida Holst och följer Maria till nästa jobb för dagen. Vid ett hus i ett relativt nybyggt område i Ullstämma ska hon skära itu tjocka betongplattor för att ge plats åt en plantering. Hon slår ut en rak linje med en snörslå över plattorna och lyfter sen ner en stor kapmaskin från lastbilsflaket. Det blir ett fasligt liv när maskinen går igång, men allt är klart på ett par minuter och lugnet lägger sig igen.
Bortsett från planteringen är tomten färdig. Här har Maria och hennes kollegor skapat en stor rund gräsmatta på baksidan av huset och planterat bland annat bambu, gräs och lavendel.
– Tjusningen med det här jobbet är just att komma till en plats som ibland ser ganska bedrövlig ut och lyssna till vad kunden drömmer om och så få bidra med det jag kan och vet och ser för att de ska uppnå sina mål.
– Vi vet ju att alla blir nöjda med det vi gör för vi kan inte lämna en plats förrän det ser ut som kunden vill ha det. Jag brukar alltid ta mig fem minuter och gå runt och titta på hur fint det är när det är färdigt. Det är en stund som talar till egot.
Och så var det det där med grävandet. Spade och andra ganska lättmanövrerade redskap ingår förstås i Marias arbetsvardag, men utöver det kör hon också lastmaskin.
– Det är jätteroligt, säger hon. Häftigt med en maskin med så mycket styrka som kan utföra arbeten med mycket precision. Det är lite udda att en tjej kör en så stor maskin och det händer då och då att folk blir förvånade.
Konkret så det förslår med andra ord. De abstrakta mattetalen är ett minne blott. Maria har tagit sitt intresse för naturvetenskap till en helt annan nivå. En nivå där hon skapar glädje både för sig själv och andra.
