Han ler åt minnet när han visar runt i det välskötta huset som byggdes redan 1905.
– Vi bodde ju bra i ett hus bara ett par hundra meter härifrån som vi hade renoverat från golv till tak...
Men så utökades familjen med lille Norton, och tre barn och två vuxna kräver sin plats.
– Vårt förra hus var ganska litet, säger Sara von Wirén. Jag hade tittat på Prostgatan 4 ett tag så jag övertalade Martin att gå på visningen när det blev till salu.
Det var i november förra året. Nu är de färdigflyttade och stortrivs. Inte minst med de väl tilltagna ytorna.
Vi visas in i den stora hallen med gediget klinkergolv i terrakotta och närmare två centimeter tjocka fogar. Här är sparsamt möblerat och det finns gott om plats att svänga av sig en jacka eller overall och vinterstövlar.
Sen kommer köket.
Rena rama wow-känslan!
2,60 upp till det vackra vita trätaket. Rymligt och luftigt med två stora, halvmeterdjupa fönster. Ett riktigt lantkök med andra ord, målat i linoljefärger. Alla skåp och lådor är platsbyggda och lindblomsgröna. Bröstpanelerna på väggarna är mörkt röda och tapeten ovanför är stänkmålad i blått, grått och rött på vit botten. Det sköna gamla trägolvet är vackert slitet och ser ut att ha varit med om en del under åren.
– Vi har funderat på att byta ut köket, men det känns speciellt när det är specialbyggt just hit. Först gillade vi inte färgerna alls och tänkte måla om direkt när vi flyttade in, men nu har vi vant oss och tycker att det är ganska fint, säger Sara.
Sara gillar att inreda i fönstren. Hon har en sparsmakad stil och pyntar med ganska få men vackra föremål. Och gröna växter förstås. I köksfönstren står stora, mörkgröna porslinsblommor med glänsande blad.
Vi fortsätter in i matsalen och provsitter vid matbordet. Här går förstås utmärkt att dricka kaffe och äta bullar och lyssna på lille Norton som är hemma med snuva, men håller låda ändå.
I väggen mellan köket och matsalen sitter ett dubbelt spröjsat fönster med hyllor mellan glasrutorna. Här står en dalahäst i ljusa färger och ett glänsande ägg från öländska Paradisverkstaden. Fönsterkarmen är målad i en mörkt gråblå linoljefärg. Samma färg som på fönstren i ytterväggarna.
Att kunna sitta vid matsalsbordet och kika in genom fönstret till köket förhöjer den hemtrevliga känslan och får de båda rummen att gå hand i hand. Tapeten i matsalen valde Sara och Martin att spara när de flyttade in.
– Jag hade nog aldrig valt den själv, men när jag ser den här på väggen tycker jag att den är jättefin, säger Sara.
Tapeten fiskar upp den gröna nyansen från köket, i ett gammaldags mönster av blommor, snirklar och raka linjer som för tankarna till en enklare variant av kurbits. Tonerna går i grönt som sagt, och därtill vitt och gult.
Matsalen går över i vardagsrum som är så stort att man blir sugen på att dansa. Här finns en fungerande kakelugn, faktiskt nyare än den ser ut, och väl tilltagna soffor. De milda tonerna i beige, grönt och vitt går igen genom rummen.
I sovrummet blir det dock variation. Här är det svalt blått på väggarna i en mönstrad tapet, djupa fönster, inbjudande dubbelsäng och så en gammal vitmålad stege som tjänar som annorlunda klädhängare.
– För kläder som bara ska luftas lite, som inte behöver tvättas riktigt än, säger Sara.
Sen går vi på spa. Åtminstone känns det lite som om vi har hamnat i ett turkiskt hamam. Ett gammalt träskåp täcker hela ena väggen i det stora badrummet, från golvet och hela den imponerande sträckan upp till tak. Intill har tidigare ägare byggt en minst sagt rejäl dusch med välvt tak i blå mosaik. Väggarna i duschen är i något större blå plattor, som utanför själva duschen övergår i blått och vitt kakel. På golvet återkommer det vackra terrakottaklinkret med breda fogar.
– Vi har inte riktigt tagit oss an det här rummet än, men visst finns det potential, säger Sara.
En våning upp ligger barnens rum och ett väl tilltaget tv-rum med en stor öppen spis.
– Vi har funderat på att ha sovrum här istället, men det är samtidigt skönt att sitta vid brasan och titta på tv, konstaterar Sara.
Tillbaka till entrévåningen.
Två trappor, inte särskilt långt från varandra, leder ner till källaren. Just trappornas antal, tillsammans med de stora rummen och en del fynd i källaren, såsom en tavla av Jesus, gör att tankarna går till kyrkoverksamhet.
– Det kan mycket väl ha varit ett församlingshem här en gång i tiden, säger Martin. Vi har i alla fall sparat tavlan.
Källaren är väl tilltagen. Gångar med ljusgula väggar i sten grenar ut sig i olika rum. En verkstad och ett hobbyrum bland annat. I det senare hänger långa rader av färgglada fiskedrag. Jakt och fiske står högt på Martins lista över fritidsintressen.
– Jag var ute och fiskade gädda häromdagen, säger han.
”Fick du något,” är förstås den obligatoriska frågan.
– Nja, det gick skapligt. Vi fick 40.
Vi sätter nästan i halsen. Och inser att vi har att göra med ett proffs. Ett orimligt antal gäddpatéer är dock inte målet, utan de många gånger tunga bestarna släpps i vattnet igen. På återseende, liksom.
Den guidade turen i källaren slutar i en jättestor gillestuga. Här finns plats för skönt häng med kompisarna. Frågan är hur vi hittar tillbaka till trappan?
Martin skrattar.
– Det händer att jag är i barnens rum allra längst upp och måste hämta något här nere. Då är det långt att gå. Sen när jag kommer upp igen inser jag att jag i alla fall har glömt en sak. Då vill jag nästan lägga mig ner och gråta!
