Huset i Horn var precis färdigrenoverat när Nathalies mamma ringde och berättade att hon och hennes man skulle sälja. Om Mattias och Nathalie fortfarande var intresserade fick de ta över gården i Hycklinge.
Och det var de ju, men tajmingen var inte den bästa.
– Axel var bara ett halvår. Efter nio månaders renovering var vi helt klara. Men vi kunde inte säga nej, den här storleken på hus finns inte att få tag på här nere. De går i generationer, säger Nathalie och Mattias fortsätter:
– Mäklaren trodde inte vi var kloka. På morgonen ringde jag för att få huset värderat. På eftermiddagen ringde jag tillbaka och sa "vi säljer i stället".
Mattias och Nathalie tittar på varandra och skrattar. De står i hallen till den 300 kvadratmeter stora villan – med vidunderlig utsikt över sjön Åsunden. Här bor de tillsammans med barnen Isak, Lilly och Axel.
Huset från 1943 är ursprungligen byggt för två familjer med var sin entré i trapphuset.
– Hela huset kändes litet och trångt, när det kan vara stort och exklusivt. Men vi såg potential, säger Nathalie.
I dag är hallen helrenoverad med bröstpanel, svartbetsat golv och ett ljusflöde som kommer från det nyinsatta fönstret i trappen. Det enda som vittnar om den ursprungliga ritningen är den meterlånga vägg som sitter mellan ytterdörren och klädhängaren.
– Från början ville jag ha en öppen planlösning. Men det gick inte för i väggen fanns både vatten och el till övervåningen. Så här i efterhand är jag glad att den delen är kvar. Det ger karaktär åt hallen och Baloo älskar att mysa där.
Nathalie pekar på det stora glasfönstret med utsikt mot granntomten där familjens Cane Corso i vanliga fall brukar sitta. En italiensk vakthund med en mankhöjd på 70 centimeter. Tillsammans med bondkatten Sillen håller de ställningarna i huset – även om rangordningen är omvänd.
– Det är Sillen som bestämmer. Sedan vi flyttade hit har han fångat så mycket möss att han knappt går att lyfta. Han lever livet här.
Från hallen ser man rakt in i husets hjärta – köket. Rummet är ljust och luftigt med en flirt åt det italienska köket som ligger båda varmt om hjärtat.
Nytt blandas med återbruk, precis som i övriga delar av hemmet. De nyinköpta vitvarorna, av en exklusiv retrostil, står i kontrast till de svartbetsade skåpluckorna från originalköket. Och det som förr var en mörk yttervägg, är i dag ett stort fönsterparti mot terrassen.
Både Mattias och Nathalie har haft stor användning av sina yrkesroller i renoveringen. Han som glasmontör i det familjeägda företaget som sysslar med glas och aluminium. Hon som certifierad inredare med eget företag där hon renoverar gamla möbler.
– Det som går att spara har vi försökt att restaurera i stället. Vi har återanvänt både köksluckor och stommar. All överbliven färg tar jag hand om och blandar ny. Och vi hade tur, under korkmattan fanns ett vackert trägolv. Det har vi slipat och målat, säger Nathalie.
En kreativ detalj är det öppna skafferiet. Dörren består av ett rostigt lövverk som satt i ett fönster i Västervik. Mattias svetsade ihop lövverket med bitar från Gunnebostängslet som finns ute på gården.
– Det var lite svordomar, men när det väl var klart fick jag en puss med orden "det är tur att du är envis".
Nathalie ler.
– Oftast är det jag som får en konstig idé och Mattias som måste hjälpa mig att fullfölja den. Han är jätteduktig på detaljer. Jag måste bara nå honom i slutresultatet.
Paret träffades av en slump på Tinder. Mattias som är uppvuxen i Karlstad var på jobb i Norrköping, Nathalies hemstad.
– På bilden hade han en orange peruk och en skotskrutig hatt. Jag kände direkt: "Han har humor!"
Nathalie swipade höger och fick till svar: "Jag orkar inte hålla på med det här: pannkakor eller våfflor?". Nathalie svarade våfflor. Då kom ett nytt meddelande: "Vin eller kvarg?". Nathalie svarade vin. "Bra, ska vi ses?"
Och så blev det.
I dag har de bokstavligen byggt ett drömliv tillsammans i Hycklinge.
– Det är sällan vi åker iväg. Vi tycker om att vara hemma, säger Mattias.
– Ja, det är därför vi lagt ner så mycket själ i huset. Vi vill vara här och vi vill att våra gäster ska känna att de också vill vara här, säger Nathalie.
Att renovera ett hus på nio månader kan vara en tillräcklig påfrestning för ett äktenskap. Men två renoveringar efter varandra ...?
– För oss har det varit tvärtom, det har snarare stärkt oss. Vi har lärt känna varandra ännu bättre, säger Mattias.
Nathalie nickar.
– Vi kompletterar varandra. Han är min bromskloss och jag är hans driv – det har visat sig vara en bra kombination.
