”Det här har världens potential”

För 16 år sedan klev familjen Candevi in i en fjällstuga på Skogsgatan i Linköping med furu på golv, väggar och tak och en trång hall som såg ut som en mörk fyrkant med dörrar åt alla håll. Det går inte ens att föreställa sig i dag.

En röd detalj i hallen.

En röd detalj i hallen.

Foto: Åke Karlsson

Linköping2019-03-19 20:00

– ”Det här har världens potential”, sa min man Magnus när vi var här och tittade, och jag vet att jag suckade och undrade hur han kunde tycka det.

Vi slår oss ner i det ljusa, moderna vardagsrummet och Jessica Candevi berättar om husets förvandling.

Tänk er en fjällstuga med trä överallt. Mörkt, trångt och slitet. Altanen hade mer eller mindre stampat jordgolv och taket bestod av spruckna träbrädor med grön mossa.

Det är helt omöjligt att försöka förstå hur det såg ut.

– Magnus är snickare i botten och han räknade direkt ut hur vi skulle flytta väggar och bygga om.

Sagt och gjort.

Köket är helt utbytt. Badrummen renoverade. Huset är tilläggsisolerat. Alla fönster bytta. Ytterpanelen är ny och målad och altanen är inglasad med nytt golv och en stor trall utanför.

Ja, ni förstår att det inte är samma hus längre.

– Magnus hade rätt förstås, det blev väldigt bra när vi byggt om allting, säger Jessica.

Hon står för inredningsintresset och hittar inspiration i olika tidningar och på webbtjänsten Pinterest.

I Jessicas stilblandas gammalt med nytt, och mjukt med den lite hårdare industriella genren.

– Jag tycker om det grövre uttrycket som inte är alltför fint och perfekt utan gärna med lite skavanker.

Ett utmärkt exempel som dessutom har ett stort affektionsvärde är två gamla dörrar. De levde sitt tidigare liv som vackra vita salsdörrar i Jessicas farmors och farfars föräldrahem i Flistad. Nu tjänstgör den ena som skjutdörr till Jessicas och Magnus sovrum och den andra som sänggavel i samma rum.

– Jag har slipat till dem för att behålla den gamla och robusta känslan, säger Jessica.

Skjutdörren rullar på ett synligt svart hjul i smide som förstärker den industriella touchen.

Sänglamporna ser också ut att ha många charmiga år på nacken, men visar sig vara nyfyndade på Ullared. De har synliga glödlampor i skelett av bronsfärgat stål och sitter på varsin rejäl spik på var sida om sängen.

– Det blev en bra lösning eftersom man kan flytta lampan och vinkla den på spiken åt det håll man vill, säger Jessica.

I övrigt går sovrummet i milda toner i grå och rosa skalor. Än så länge. Snart åker målarpytsen fram, är tanken.

– Man måste ju alltid ha något projekt på gång!

Just färgbyten är lite av Jessicas grej. Inte minst i vardagsrummet. Vi slår oss ner i soffan igen. Här är lugnt och skönt, med en ljusrosa fåtölj, grå soffa, vita väggar och tavlor som fångar upp kulörerna.

– Jag har en rosa period, fortsätter Jessica. Det känns milt och inte särskilt utpekande. Tidigare gillade jag orange och innan det turkos och det är ju starka färger.

Soffbordet är hemmabyggt. Två lastpallar har målats vita och fått hjul i botten och en glasskiva på toppen och så var det fixat och färdigt att smälta in i den robusta men ljusa stilen.

I den öppna hallen som fortsätter över i köket gäller rött som accentfärg. En knallröd rund matta, en glad randig liten soffa och en röd stringhylla lyser upp det svarta golvet i hallen. Golvet ja, det har 16 år på nacken men ser alldeles nytt ut.

– Det är en gummimatta som Magnus tyckte att vi skulle ha. Han spelade ishockey i LHC på 90-talet och de hade den här mattan i omklädningsrummen så han visste vad den går för, säger Jessica.

Den svarta färgen på golvet går igen i mosaiken över köksbänken och i fyra av sex stolar vid matbordet. I övrigt är köket vitt och rött. Två röda stolar, en rödrandig matta, röda burkar för bakpulver och vaniljsocker bland annat, röd pepparkvarn och röd tvålpump. Och därtill vita väggar, vitt bord och vita skåp och lådor.

Det är modernt och senaste nytt, vilket betyder att den robusta lampan i gjutjärn ovanför köksbordet bryter stilen och för in det gamla och industriella, precis så lagom mycket som Jessica vill.

Vi traskar upp en våning. Sedan döttrarna i familjen flyttade ut blev här plats för kontor, gästrum och man cave – det sistnämnda med sköna fåtöljer, tv och ett bra drinkbord.

Hela våningen har enhetligt golv av furu som laserats mörkt. Utom i badrummet förstås, där ligger en turkosblå klinker som för tankarna till Medelhavet.

Rundvandringen avslutas utomhus, på den inglasade och väl tilltagna altanen. Över bordet som Magnus har byggt hänger en gammal hönslampa från Flistad. Trädäcket fortsätter utanför och täcker halva trädgården. Underbart en varm sommarkväll förstås.

På en hylla just vid glasdörren står flera bruksföremål som förvandlats till prydnader. En låda för fröpåsar och en trådrulle med tillhörande sax till exempel.

Och så en gammal klubba som Jessica hittade för en billig peng på loppis. Den skulle tjäna som hammare till pinnarna i förtältet till husbilen, men den var för tung. Istället för att kasta den har Jessica lagt den att pryda sin plats på hyllan – fin, ganska gammal och med lite robust arbetarkänsla. Perfekt i inredningsstilen med andra ord.

Ett par lastpallar, lite vit färg, fyra hjul och en glasskiva och det nya bordet smälter in perfekt i vardagsrummet.
Ett par lastpallar, lite vit färg, fyra hjul och en glasskiva och det nya bordet smälter in perfekt i vardagsrummet.
Här bor:

Magnus och Jessica Candevi med labradoren Dexter.

Magnus är projektledare på Riksbyggen och Jessica undersköterska på US.

Kedjehuset i en- och en halvplan är byggt 1957. Det är 104 kvadratmeter stort, fördelat på fem rum och kök. Altanen är 30 kvadrat.

Jessica tipsar om stilen: Blanda gammalt och nytt och modernt med lite industriellt. Lite plåt och lite grövre saker, detaljer som man kan reagera på. Det är fint om inredningen inte känns allt för och ren och perfekt, det kan gärna vara lite skevt och "smutsigt" här och där. Såsom dörrarna som vi gjort om till sänggavel och skjutdörr till exempel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!