Brrrr, brrr! Brrr, brrr! ”Mind your step!” säger den automatiska kvinnorösten var åttonde sekund. På flygplatsens rullband forsar floden av människor fram i ett rasande tempo. Rullväskornas hjul burrar mot påstigningsramperna. Alla har bråttom, bråttom.
Ljuden blir en kakofonisk bakgrund till rösterna som i alla tonlägen talar på alla tänkbara språk. Ja, talar förresten, många skriker högröstat i sin mobil. En kvinna några rader bakom mig i vänthallen diskuterar allt mer upprört i sin telefon. Det är fredagskväll på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam.
Vart i hela friden är alla på väg? Jag googlar och det är ofattbara 54 miljoner människor som passerat här till och med september i år. 54 miljoner! Bara i år. Och då är året långt ifrån slut.
De flesta rusar så här dags inför helgen mot en härlig weekendresa, en sista solsemester detta det soligaste året i mannaminne. Med vänner att besöka, släktingar som väntar, ett noga utvalt hotellrum på en varm destination.
Jag är också på väg – men hem. Till lugnet och mina käraste.
Det finns förstås många med samma mål som jag. Inte minst alla som jobbpendlar veckovis eller bara några dagar.
Planet var proppfullt när jag reste ut. Tack vare flyget är Linköping inte en avkrok utan en plats att räkna med i världen.
För mig har det varit ett par spännande dagar med föreläsningar och workshops i Amsterdam. Men nu ska det verkligen bli skönt att komma till sängen som luktar hemma, där hunden med en djup suck lägger sig tätt, tätt. Till frukostbordet där morgonteet är det godaste i världen. Till glädjen att få berätta om allt som jag varit med om.
Det är vid sådana här tillfällen jag inser hur lyckligt lottad jag är som har en plats att verkligen landa på. Ett hem som är varmt och ljust, där det finns någon som blir glad att jag kommer.
Hemma är Linköping. Hemma är huset där jag vet vilka trappsteg som knakar, där jag hittar utan att tända ljuset. (Kära nån, nu börjar jag nästan låta som Winnerbäck i ”En tätort på en slätt”).
Och jag är samtidigt så tacksam över att bo på en plats där det är lätt och självklart att ta sig ut i världen. Vilken tur vi har som slipper timtals resa innan vi kan checka in. Det får världen att krympa.
Nu är det dags att gå till gaten, bussen ut till planet väntar utanför.
Det är fint flygväder i kväll. Snart är jag hemma.