“Du äter vegetariskt va?”
Ja, skulle jag kunna svara.
Kort, enkelt.
Men jag har nyligen läst en text om språket,
hur vi pratar och vad det gör med vårt tänkande.
Så jag känner för ett experiment,
“jag äter inte djur” säger jag.
Jag hör hur annorlunda det låter,
och känner på skillnaden.
Jag tänker på hur mycket lättare
det är att säga “jag äter kött”
än att säga “jag äter djur”.
Och det är just för att jag inte äter djur
som jag inte äter kött.
Jag tänker på mina katter,
jag tänker på en grävling jag krockade med,
och chocken som skakade mig
ungefär som smällen hade skakat bilen.
Jag tänker på skalbaggen som sprattlade med benen i luften
och fick hjälp att komma rätt för att krypa vidare.
Jag tänker på fågeln som flög in på balkongen.
Kött, köttproduktion.
Tänk att vi människor har byggt upp
en produktion kring andra levande varelser.
Tänk att vi människor också har byggt upp
en turism kring andra levande varelser.
Tänk att utan bin skulle vi inte kunna äta äpplen alls.
Tänk att vi människor är varelser.
Tänk att vi lever.
Tänk att vi andas samma luft som katterna, korna, ugglorna,
skalbaggarna.
Tänk att det finns 4 400 olika skalbaggar
bara i Sverige,
tänk att många av dem kallas för skadedjur.
Jag undrar om det finns nån varelse
nånstans, som kallar människan för ett skadedjur.
Om någon ser på all koldioxid vi släpper ut,
eller tittar på plasten och oljan vi förgiftar haven med
och skriver nånstans om skadedjuret människan.
Jag undrar vad mina katter skulle kalla
insekterna de jagade om de använde våra ord.
Jag undrar hur insekterna
skulle beskriva platsen de flyger över.
Jag undrar vilka insikter
som finns ur perspektivet från en insekt.