Europa har ett intrikat nätverk, en gränsöverskridande kommunikationsväv som på det mest finmaskiga sätt binder ihop orter, städer och länder, stora som små över hela kontinenten. Det kallas för järnväg och har unika möjligheter att erbjuda klimat- och miljövänliga transporter.
När jag tågluffade på 1970- och 80-talen var det en självklarhet att man kunde kliva på ett nattåg i Köpenhamn och vakna nästa morgon, pigg och utvilad, i Bryssel eller Paris. Idag finns inga nattåg kvar som tar oss nordbor mot Västeuropa.
10 000-tals EU-byråkrater, lobbyister och förtroendevalda pendlar till Bryssel. Varför går det inte snabbtåg dit från Europas alla hörn? Det är en gåta hur EU, som ju säger sig vara en klimat- och miljömedveten organisation, stillatigande ser på medan järnvägsnätet förfaller och tåglinjerna läggs ned. Vi vet alla att flyg i dagens omfattning inte är möjligt i en hållbar framtid. Vi måste hitta alternativ.
Och alternativen finns! Varför satsar vi då inte på dem?