Nu är valet över och politikerna, som skrikit halsarna hesa över hur viktig skolan är, har mangrant tystnat. Nu är det lugnt och skönt till nästa valrörelse, och de visar mycket lite intresse för skolan igen.
Vi som går, som arbetar eller skickar våra barn till skolan kan konstatera att de åtstramningar som man gjort under tidigare år i budgetbalansens namn med större barngrupper och mindre pedagogtäthet som följd nu börjar märkas allt tydligare. De stora barn- och elevgrupperna finns överallt, den tid som åtminstone dunkelt var tänkt till undervisning äts upp av utåtagerande barn som pockar på pedagogernas odelade uppmärksamhet och när väl arbetsklimatet är så pass drägligt att någon undervisning skulle kunna ske ringer klockan för rast.
De resurser som tidigare kunnat hjälpa dessa elever är avvecklade under förevändningen att den resurs- och spetskompetens som hade samlats skulle ut på skolorna. Men ingen i korridorerna, på lärarrummen eller på skolgårdarna har sett röken av detta resurstillskott. Personalen får klara barn- och elevgrupperna bäst de kan, politikerna kan ju glädjas sig åt en budget i balans i alla fall.
Att sedan skola och omsorg går på knäna kan de säkert ha överseende med, åtminstone fram till nästa valrörelse.