Insändare Statens viktigaste uppgift är att garantera de egna medborgarnas säkerhet. Detta innebär, att ta ansvar för försvaret av landets gränser samt för att polis och rättsväsendet fungerar. Politikerna har under en följd av år svikit sitt samhällskontrakt i detta avseende.

Gängkriminaliteten har under senare år ökat katastrofalt. Skjutningar, mord och sprängningar rapporteras så gott som dagligen. Inte sällan drabbas helt oskyldiga människor, vilket verkar vara fallet med de två senaste morden, den 30-åriga mamman i Malmö och den 18-åriga kvinnan i Vällingby. Våldtäkterna ökar och bilbränderna fortsätter. Politikerna uttalar sin avsky över de kriminellas gärningar, men de slår in öppna dörrar; vilken normal människa känner inte avsky?

Makthavarna står handfallna inför samhällsutvecklingen. De lovar fler poliser/polisanställda, men det tar tid. Man filar lite på lagstiftningen och ökar straffen marginellt för vissa brott, vilken verkan det nu kan ha. De kraftfulla åtgärderna saknas och har tyvärr saknats under lång tid.

Hade utvecklingen kunnat förutses innan problemen blivit så akuta? Svaret på den frågan blir ett ja. Framväxten av parallella samhällen och problemområden har pågått i decennier och kriminaliteten har hela tiden ökat. Polistätheten i Sverige är i jämförelse låg och måste öka med mer än 50 procent för att komma upp till snittet inom EU och med 250 procent för att komma i paritet med de länder, som har flest poliser. Mindre polistäthet än Sverige har Danmark, Finland och Ungern. Men dessa länder har också bara en bråkdel av den invandring, som Sverige har och har haft.

Hur illa kommer det att bli innan det vänder? Vi kan konstatera, att polisen inte mäktar med att stoppa utvecklingen. Hur länge kan vi vänta? Bör vi göra det möjligt att utfärda undantagstillstånd i Sverige? Kanske ta hjälp av militären? Är det lämpligt med en fortsatt hög invandring? Verksamma åtgärder brådskar.