I våras bjöd Unionen länets riksdagsledamöter till ett arbetsplatsbesök på Tieto i Kalmar för att möta både företag och fack. Endast S och C dök upp.
Fokus var kompetensfrågor och som alltid med Unionens arrangemang var det mycket intressant. Vi värdesätter informationen och dialogen. Det är angeläget att Unionens, och andra fackförbunds, ställningstaganden blir hörda och får genomslag.
Ett område där Unionen varit tydliga är arbetsrätten och den svenska modellen. Tidigare i år skrev Unionens ordförande Martin Linder (SvD 190208):
”Våra medlemmar vill ha en flexibel arbetsmarknad som samtidigt garanterar trygghet för den anställde. Det är våra ledstjärnor när vi förhandlar avtal. Vägen till en flexibel arbetsmarknad är dock viktig att fundera noga över. Det är en avgörande skillnad om det sker genom lagstiftning eller i kollektivavtal. I de senare kan anpassningar göras och den flexibilitet som både arbetsmarknadens parter och politiken eftersträvar kan uppnås.”
”Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att politiken håller sig på armlängds avstånd från det som är parternas ansvar. Den bygger också på att vi parter tar vårt ansvar för att hantera nya frågor och att vi utvecklar kollektivavtalen i takt med att arbetslivet utvecklas och förändras.”
Vi håller med. Vi socialdemokrater vill behålla den grundläggande balansen mellan arbetsmarknadens parter. Om fack och arbetsgivare kommer överens ska det gälla. Men som ett resultat av kompromisserna i januariavtalet (JA), mellan S, MP, L och C, så pågår nu en utredning om arbetsrätten. Utan den kompromissen hade vi nu haft en högerregering som ensidigt drivit igenom stora försämringar för löntagarna. Därför var kompromissen i JA tyvärr bästa alternativ som fanns tillgängligt. Vi socialdemokrater står upp för Sveriges löntagare och det är ingen hemlighet att vi har en helt annan syn på arbetsrätten än Centerpartiet. Just därför uppskattade vi att Anders Åkesson (C) kom på Unionens möte.
Vi hoppas att han och Centerpartiet lyssnar på deras budskap och tar intryck. Då skulle vi kunna lägga undan C-förslagen om försämrad arbetsrätt och istället lägga energin på det som efterfrågas: Kompetensutveckling/-försörjning.