Debatt Från årsskiftet bildas Region Kalmar län, med ett brett helhetsansvar för länets utveckling.

Vi som bor här älskar den här landsänden och väldigt många turister älskar att komma hit om somrarna. Men vi behöver ett mångfasetterat näringsliv, där människor kan arbeta även under vinterhalvåret med att utveckla tjänster och produkter. Och vi behöver fungerande förbindelser med omvärlden, för att transportera gäster, länsinvånare och produkter till och från länet.

Vårt län ligger dessvärre i bottenligan för nyföretagande. Det är i småföretag som flest nya jobb skapas; arbetstillfällen som ger människor en möjlighet till försörjning. Det i sin tur ger skatteintäkter till vård, skola och omsorg.

Staten satsar mindre per invånare på vägar och järnvägar i Kalmar län än någon annanstans i riket. Socialdemokrater på topposter här och nationellt har inte bidragit till några nämnvärda satsningar i den nationella transportplanen.

Men, med all respekt för dessa frågor; länets största utmaningar, som jag ser det, är regionens förmåga att ge invånarna den vård de behöver, i tid och på rätt nivå. Det handlar dels om rollen som arbetsgivare. Regionen måste både lyckas behålla sina medarbetare och rekrytera nya. Det är ohållbart att betala ut hundratals miljoner om året till bemanningsbolag. Konsekvensen av landstingsledningens taktik, att stänga vårdplatser när det saknas personal, är att fler sjuka får vänta längre på operation och behandling.

Den stress och hopplöshet som många medarbetare uttrycker är direkt livsfarlig. Hyrkostnaderna är en tickande bomb. Medarbetarna behöver behandlas som de högt värderade experter på vård de är. Därför vill vi i vårt budgetalternativ växla över hyrbolagspengar i satsningar på den egna personalen.

1 000 kronor mer i månaden till alla sjuksköterskor får ses som en symbolisk satsning, med tanke på att de genom att byta arbetsgivare skulle kunna få löneökningar i 10 000-kronorsnivån. Kombinerat med extra satsningar på särskilt svårrekryterade grupper blir dock vårt förslag en viktig signal.

Den andra utmaningen är att förflytta vårdens tyngdpunkt från slutenvård till primärvård, för att kunna ge länets invånare vård i tid och på rätt nivå.

Många unga läkare tycker att den allmänmedicinska specialiteten verkar intressant. I primärvården får man jobba med hela sjukdoms- och åldersspektrumet, från vaggan till graven. Väl ute på hälsocentralerna upptäcker de hur krävande jobbet som distriktsläkare är. Sjukskrivningsärenden, sköra äldre, kroniskt sjuka, psykisk ohälsa, blandat med barn med halsfluss och öroninflammation – allt ska hinnas med, på många gånger underbemannade mottagningar, med allt för lite tid för varje patient.

Många tilltänkta distriktsläkare flyr därför in till sjukhusklinikerna, där det finns gott om kollegor att dela på arbetsbördan.

Vi måste vända den utvecklingen. Nu har vi ett guldläge. Många håller på att utbilda sig till distriktsläkare. Vi behöver signalera vår avsikt att öka läkartätheten, så att antalet patienter per distriktsläkare minskar och arbetsbördan blir rimlig. Varje patient ska kunna få den tid han eller hon behöver – när patienten behöver det, så att ingen lockas att åka till akuten i onödan.

Regionens M&KD-allians anslår 50 miljoner kronor direkt till att anställa fler distriktsläkare, som ett första steg. På lång sikt är målet att komma ned till 1 000 patienter per distriktsläkare. Den signalen kommer att göra skillnad nationellt! Den M- och KD-budget som röstades igenom i riksdagen ger god draghjälp.