Debatt Landstingsskatten räckte inte till 2018. Regionens, alltså före detta landstingets, bokslut visade röda siffror hur mycket Länsunionen (S, C, L) än försökte att, liksom övriga år, frisera resultatet på sista raden. Reaktionerna var hårda, men sanna, med rubriker såsom ”jätteminus” och ”regionen klarar inte ekonomin” när resultatet landade på 95 miljoner kronor back, vilket innebär en avvikelse mot budget på 246 miljoner kronor och där regionens förvaltningar visar ett minus på enorma 375 miljoner kronor. Anledningarna anges vara flera men en sviktande börsmarknad och utjämningssystemet, hur oseriöst det än är att bygga en budget på så svajande premisser, ges skulden för att Länsunionen svikit skattebetalarna i Kalmar län.

Ehuru är den stora boven i dramat de skenande kostnaderna för hyrpersonal inom vården. Att Länsunionen förlorat greppet över hyrbemanningen vittnar den ofattbara prislappen om 200 miljoner kronor om. På regionstyrelsens sammanträde i februari presenterades en rad åtgärder för att råda bot på de rullande miljonerna. Förvånande nog tycks inte näsbrännan särskilt påtaglig då beskedet var entydigt: vi kör på som vanligt. Ingen skugga ska falla på tjänstemännen, de gör vad de blir tillsagda, men Kalmar läns skattebetalare, väljare och vårdtagare bör höja ett eller kanske till och med bägge ögonbrynen här. Innehållet i den politiska verktygslådan som Länsunionen erbjuder för att vända den negativa trenden med skenande hyrbemanningskostnader är måhända inte alldeles tom, men uppenbarligen inte i närheten av att vara tillräcklig.

Moderaterna och Kristdemokraterna har under en längre tid flaggat för de skenande kostnaderna och presenterat en rad olika skarpa förslag, både i politiska sammanhang såsom i mediala forum, som är praktiskt genomförbara utan att äventyra vare sig tillgängligheten eller kvaliteten i vården. Det krävs givetvis en bred palett med åtgärder över tid; däribland vill M&KD-alliansen inkludera konkurrenskraftiga löner, bättre arbetsmiljö, mer attraktiva arbetstider, trohetsbonus, landsbygdstillägg, mer delaktighet samt en översyn av grundbemanningen.

Region Kalmar läns personalpolitik grundas på ledorden ”attrahera, rekrytera, utveckla och behålla”. För att detta ska kunna genomföras och vidmakthållas, i en positiv trend där fast personal kan behållas och utvecklas medan beroendet av dyr hyrpersonal minskar, krävs mod, visst nytänkande och inte minst politisk vilja. Förvaltande politiker gör sällan något, allra minst skillnad. Och det behövs inte en oppositionspolitiker för att säga det som de röda siffrorna avslöjar: den nuvarande politiska ledningen i Länsunionen har reducerats till trötta, förvaltande politiker som lämnat walk-over inför de stora utmaningarna såsom de skenande hyrbemanningskostnaderna.