I samband med veckans regionfullmäktige ställde jag en interpellation kring våra ledamöters möjlighet för kollektivanvändande till regionens anordnade möten.
Det här kan tyckas som en liten fråga men vid lite eftertanke ser man att den handlar om hela vår kärnverksamhet.
Förrförra landstingsdirektören Alf Jönsson sa med anledning av att så få av ledamöterna använder kollektivtrafiken, att då ska den läggas ned om den inte används, är ett sätt att se på det.
Det här skulle lika gärna vara de åtta folkhälsområdena, som har antagits av riksdagen. Ska man vara riktigt ärlig följer vi dem inte.
Vi har ju ett helikopterparti i församlingen och de vill ju bygga ut helikopterverksamhet till ett mycket högt pris och ett av de främsta skälen är snabb strokebehandling. Vid kontakt med Livsmedelsverket håller tjänstemännen med om att förbyggande arbete med kost och motion för en bråkdel av helikopterpengarna skulle nå längre.
Detsamma skulle göras angående barns rörelser. Från Bunkeflos undersökningar ser man att barn en till två generationer bakåt i tiden hade mer armerat skelett än dagens mer stillasittande barn har. Vad gör vi åt det? Alltför litet med tanke på framtida frakturfrekvenser.
Vad kan vi göra? Stärka socialt och psykologiskt!
Vi är främst sociala varelser och orienterar ofta kring var i flocken jag är och att man befinner sig i en trygg flock genom de val vi gör.
Vi filar på en beteendevetarmotion kring hur vi kan förändra balansen mellan reparerande och förebyggande och främjande vården och kommer att återkomma.
Bara en kort frågelek för att ni ska förstå:
Ger det hög status att röka?
Ger det hög status att vara vegetarian?
Ger det hög status att ta cykeln istället för bilen till jobbet?
Efter sådana här lägesbilder går man hem och funderar om man ligger rätt i sina levnadsvanor omedvetet och vid nästa valsituation kan valet ha blivit något förflyttat. Det är bland annat därför vi ska vara modellbeteende att åka kollektivt till mötena i högre utsträckning utifrån miljö, hälsa och ekonomi, eller hur?