Protesterna började i oktober när människor samlades på Tahrirtorget i Bagdad centrum för att visa sitt missnöje med regeringens politik. De protesterade mot korruption, arbetslöshet och avsaknad av statlig service.
Irak är ett land rikt på olja och gas men folk har en minimal nytta av landets rikedomar eftersom de lider av brist på allt och framförallt på elektricitet.
I de första protesterna i Bagdad deltog mest universitetsstudenter och deras krav löd under parollen Jag går ut för att ha mina rättigheter. Trots att regeringen använde dödligt våld mot demonstranter fortsatte protesterna. Ungdomar i Bagdad fick snart stöd av människor i hela landet.
Under flera veckor i rad protesterade folk i hela Irak, såväl stora som små städer. Människor från olika samhällsklasser har anslutit sig till protesterna. Demonstranterna kom ut med skärpta krav på regeringen för att förändra hela det politiska systemet.
De protesterade mot religiöst förtryck och protesterna uttryckte viljan av att införa en ny sekulär grundlag. Kravlistan var lång och omfattade även trygghet då människor är trötta på det sekteristiska våldet som härjar sedan den amerikanska invasionen.
Irakisk regering svarade med våld och över 300 människor miste livet. Trots det fortsatte protesterna och enligt arabisktalande media fick demonstranterna bättre självförtroende när de insåg att hade övervunnit rädslan.
Demonstranterna fick enormt stöd från samhället. Folk kom ut med mat, dryck, madrasser och gasmasker till dem. Läkare och sjuksköterskor ställde upp som frivilliga. Man ställde upp med transportmedel för att köra skadade människor till sjukhuset. Allt detta blev bevis på solidaritet bland människor som kommer från olika grupper.
Svenska medier rapporterar inte särskilt mycket om denna proteströrelse men vi som kommer från Irak följer den noga och känner ett stort hopp inför landets framtid.