Teurnberg har värvat ihop ett spännande lag i Dackarna inför elitseriestarten 2021. Här står han med Maksymilian Bogdanowicz.
Mikael Teurnbergs comeback som lagledare i den svenska elitserien slog ned som en mindre bomb förra hösten.
När han stämplade ut från Rospiggarna sommaren 2018 trodde nog många att den framgångsrike ledaren, som med sina bara händer lyft Rospiggarna från ett dunkel till skyarna, stängt och bommat igen lagledardörren för gott.
Men det fanns en koppling, som triggade honom att lätta på den tanken igen.
Och när just den frågan kom, dryga mil 40 från Roslagen, så var den tillräckligt kittlande för att tacka ja.
Dackarna blev ny klubbadress.
– Dörren var inte stängd. När jag återhämtat mig lite efter 2018 så har jag tänkt att jag skulle vilja göra det här igen, innan det är för sent. Men jag trodde inte att det skulle gå så här fort. Inte så här tidigt, säger Mikael Teurnberg.
Han älskar att vinna, Mikael Teurnberg.
Han har gjort det som förare. Han har gjort det som ledare. Och han vet att det är ett oerhört hårt arbete som krävs för att nå ända fram.
– Jag är en sån ledare, att när jag vaknar varje dag, så tänker jag: Vad ska man göra för att vinna? Jag vet hur svårt det är. Man kan aldrig lova någonting. Man jag kan alltid lova att göra allt för att vinna. Jag skulle aldrig göra det här utan att ladda max för att vinna SM-guld, säger Mikael Teurnberg.
För en klubb, som trots väldigt starka resurser bara vunnit ett SM-guld de senaste 59 åren, kan det vara just den mentaliteten som behövs för att nå tillbaka till guldstatus för första gången sedan 2007.
Mikael Teurnberg och Målilla har starka band.
Var det någon klubb han kunde tänka sig att jobba för igen, så var det Dackarna.
Och det hänger inte på att han var manager åt förre Dacke-stjärnan Andreas Jonsson under många år.
Farmor Iris Teurnberg kommer från Målilla, och drev pappers- och tobakshandel på den lilla småländska orten under många år.
Mikaels pappa Björn är född i Målilla, innan han fick jobb i Roslagen och flyttade till Hallstavik 1959.
Det var tack vare Målilla som Mikael Teurnberg själv klev in i speedwaysporten.
– Jag var mycket hos farmor och farfar på sommarloven, och då fick man alltid gå och titta på speedway. Jag kommer ihåg mycket av den här tiden, när jag var sju till tolv år. Tommy Johansson och Janne Simensen var mina idoler. Dackarna var mitt favoritlag på den här tiden, säger Mikael Teurnberg.
– Min pappa jobbade också åt Hasse Engborg (Dackelegend) och var också mekaniker åt Sven Fahlén som körde för Dackarna. Han var med dem på alla matcher. Och när pappa flyttade till Hallstavik, så var han en av de drivande att starta upp Stjärnorna (senare Rospiggarna) i Hallstavik och fick ju mig intresserad av speedway, fortsätter han.
Farmor Iris har en stor plats i Mikael Teurnbergs hjärta. Hon gick bort 1985 när han var 18 år.
– Hon betydde väldigt mycket för mig. Jag lärde mig mycket av henne. Det är många som säger, som känner både mig och farmor, att vi är lika i sättet. Båda är lite entreprenörer. Får man sak i huvudet så kör man. Då viker man inte ned sig.
Det är lite så han jobbar Mikael Teurnberg. Rakt på. Ingen tvekan. Inga ursäkter. Bara kör.
Mikael Teurnberg har snart jobbat i Dackarna i åtta månader. Han har en övernattningslägenhet i Hultsfred, dit han pendlar från sin villa i Häverödal utanför Hallstavik.
– Men jag vill också säga att, det är inte av nostalgiska skäl som jag har tagit det här uppdraget. Det är utmaningen som lockar. Men skulle jag köra det här, så skulle jag göra det fullt ut. Målilla är lite som ett andra hem, och jag har ett hjärta där.
Mikael Teurnberg är van att jobba hårt. Han gör det på kontoret och i depån och vill alltid satsa allt för att vinna.
Mikael Teurnberg lade sin aktiva förarkarriär på hyllan efter Rospiggarnas SM-guld 2002.
Han kom aldrig till de stora finrummen individuellt. Men en karriär på en bra nivå i Sverige med styrningar i Rospiggarna och Bysarna på Gotland, och den som stabilt Englandsproffs finns på hans meritlista.
Istället blev han ledare.
Och det är här som den här historien går vidare.
Lagkamraten i Rospiggarna och Mikael Teurnbergs bästa vän genom livet, svenske världsföraren Andreas Jonsson, behövde en manager i teamet.
Teurnberg nappade och var manager för AJ Racing i fyra säsonger, och fanns bland annat med när Andreas valde att lämna Rospiggarna för Dackarna hösten 2004.
Han passade även på att förkovra sig i utbildningar, blev gymnasielärare vid Carl Wahrengymnasiet i Hallstavik och läste pedagogik.
– Kunskap är viktigt. Du vet aldrig när du får nytta av det, säger Mikael Teurnberg.
Micke Teurnberg har och har haft många roller inom speedwaysporten.
2007 slutade Teurnberg i AJ Racing och blev istället headhuntad av det Finländska motorcykelförbundet.
Här gick Teurnberg i bräschen för den nya finska talangfabriken. Timo Lahti, Kalle Katajisto, Nike Lunna med flera var några av talangerna som han lotsade till en internationell karriär.
Hemma i Hallstavik gick den forna maktfaktorn Rospiggarna på tomgång. Intresset hade sinat, och undergången var nära. Andreas Jonsson hade inte kört i moderklubben på flera år, och den amerikanske världsartisten och publikfavoriten Greg Hancock lämnade klubben för hårdsatsande Piraterna efter säsongen 2009.
Det fanns inga förare och storsponsorn Holmen Paper (Hallstavik Pappersbruk) hade slutat att pumpa ut pengar.
Men det fanns framförallt ingen stark ledare.
Det kom ett samtal till Mikael Teurnberg.
Kan du ta över?
Lojaliteten och hjärtat till moderklubben fick tala.
– Jag kom in fem i tolv inför säsongen 2010. Alla förare hade flytt. Ekonomin var körd i botten med en skatteskuld på 250 000 kronor. Jag hade ett blankt papper framför mig i mitten på oktober. Men jag lyckades trolla lite med knäna, jobbade stenhårt och lyckades få ihop ett lag, säger Mikael Teurnberg.
Men det här laget fick aldrig någon sammanhållning. Individuella stjärnor som Ryan Sullivan, Wieslav Jagus, Jesper B Monberg och Przemyslav Pawlicki drog aldrig riktigt jämnt i depån.
Säsongen blev därefter. Rospiggarna tog två poäng – men hängde kvar på papperet då inget lag åkte ur elitserien den här säsongen.
Då tog Mikael Teurnberg istället ett drastiskt beslut. Rospiggarna drog sig ur elitserien, begärde sig ned i allsvenskan.
– Vi hade det enormt tufft 2010, och jag stod inför mängder av knepiga beslut. Vi hängde kvar, men jag kände att det här kommer aldrig gå ett år till. Vi måste börja om. Vi hade tappat publiken och intresset, säger han.
Det kanske är både ett av de mest drastiska och bästa beslut som han tagit.
Rospiggarna körde allsvenskan 2011, och samtidigt ändrades gästreglerna i speedway-Sverige. Helt plötsligt var Andreas Jonsson, Roslagens store son, åter tillgänglig för moderklubben.
– Folk trodde inte det var sant. Andreas skulle köra för Rospiggarna i allsvenskan, och vi fick ihop ett jättebra lag med lite lokala förare. Det var där vi började bygga upp klubben igen och resan tillbaka började.
Nu gick det snabbt. Rospiggarna vann allsvenskan direkt, men sa ifrån om uppflyttning till 2012.
Det blev tre år i allsvenskan innan Rospiggarna var tillbaka i högsta ligan.
Och Teurnberg hade bara ett mål i sikte. SM-guld inom tre år.
Säsongen 2016 hade Rospiggeledaren laddat allt som gick. Andreas Jonsson, Jason Doyle, Max Fricke, Martin Vaculik och Jacob Thorssell lekte med motståndet runt gamla Orionparken i Hallstavik.
Rospiggarna gick fram som en maskin och tog sitt första SM-guld sedan 2002.
– Vi var överlägsna den säsongen. Jag hade varit med och ökat omsättningen från tre till 12 miljoner. Vi hade otroligt mycket med sponsorer. Jag själv fick mycket credd och blev Årets Rospigg och fick Radio Upplands sportpris. Det blev ett otroligt drag runt allt, säger han.
Rospiggarna var topplag även 2017 och 2018.
Samtidigt hade Teurnberg gått i land med nästa projekt. Han hade förvandlat arenan från fallfärdig till en av Sveriges modernaste i sitt slag – och vunnit VM-arrangören BSI:s gunst och tagit VM-serien till Uppland och Hallstavik. Teurnberg var ordförande i klubben och i bolaget, lagledare, sportchef och sponsoransvarig.
Han var i princip allt i Rospiggarna.
Men det hade också ett pris.
Han hade mer eller mindre jobbat ihjäl sig.
Pang.
Mitt i sommaren 2018 levererade han bomben att han slutar och la ned mer eller mindre samtliga uppdrag inom Rospiggarna med omedelbar verkan efter säsongen.
– Jag kände väl egentligen att jag var ganska färdig redan efter SM-guldet, det var mitt stora mål, säger han.
Uppdraget med Rospiggarna var fullbordat.
Det nya uppdraget lät vänta på sig i lite över två år. Där är han nu. Med Dackarna.
Och visst kommer han fortsätta med sin stil även i Målilla.
Precis som han byggde Rospiggarna till ett guldlag, vill han göra samma sak med Dackarna.
– I Hallstavik var jag väldigt själv. Jag körde hela racet och hade fullt mandat i allt. Behövde jag pengar, fick jag jobba in dem själv. I Dackarna finns det en plan, med en annan uppbackning, även om jag får sätta min prägel på det, säger Mikael Teurnberg.
– Jag är känd för att jag tror på kontinuitet. Det hade vi när vi vann guld 2016. Vi var otroligt överlägsna när vi kom igång. Jag hade laddat på rejält och alla var på tårna hela tiden. Vi maxade allt i alla matcher, fortsätter han.
Men hans ledarstil bygger också mycket på mänskliga värden.
– Det jag tagit med mig som ledare, bygger jag på många av mina före detta ledare. Jag jobbar med mjuka värden. När jag var i Rospiggarna hade jag förare som bodde hos mig. Vi kan aldrig konkurrera med de stora lönecheckarna som finns i Polen. Men de mjuka värdena med de små praktiskt sakerna är oerhört uppskattade hos många världsförare, säger Mikael Teurnberg.
Och han relaterar ofta till en speciell förebild han har och själv har haft som ledare.
Vetlandaikonen och förre förbundskaptenen Bosse Wirebrand.
– Det är den ledare som har gjort mest intryck på mig när jag körde själv. Han var jäkligt bra Bosse. Han stod alltid upp för laget, och var stenhård i depån.
I Dackarna har han lagt planen för 2021.
Jacob Thorsell och Frederik Jakobsen fanns kvar från 2020. Det var en bra grund att bygga vidare på. Han fyllde på med danske Rasmus Jensen, en late bloomer som hade en stark säsong i Rospiggarna 2020. Även finländaren Tero Aarnio kom med från rospiggstiden och det gamla uppdraget i Finland.
– Vi kan inte ha tio Janowski i truppen. Man måste ha starka breddförare också. Aarnio är en sådan. Han är otroligt lojal. Jag skulle kunna ringa honom när som helst så skulle han vara redo för match dagen därpå. Han skulle kunna ligga under en filt i depån om så krävdes, säger Mikael Teurnberg.
Men framförallt knep han världsstjärnan och poängmaskinen Jason Doyle när tillfället gavs.
– Jag gick och väntade in bra förare och hade kontakt med några stycken. Men när Västervik släppte Doyle och Swindon la ned sin säsong slog jag till. Doyle är en kille som verkligen vill vinna. Det är en förare som kan sticka in framhjulet i sista heatet så att vi vinner matchen.
Jason Doyle och Maciej Janowski är Dackarnas topp. En urstark duo i slutet på matchen.
Kanske ligans bästa på förhand.
– Jag vill matcha dem så mycket som möjligt, säger Teurnberg.
Förutom världsduon kanske Dackarna förfogar över ligans bästa mellanskikt i Jacob Thorssell, Frederik Jakobsen och Rasmus Jensen.
Utmaningen finns längre ned i laget.
– På svensksidan är vi lite sårbara. Det är vi medvetna om. Vi har Maksymilian Bogdanowicz och de egna talangerna i bröderna van Dyck och Theo Johansson. Där kan vissa lag ha en bättre sexa just. Men det finns en enorm utvecklingspotential i de lokala killarna. Klubbens mål måste vara att få en av dem här att kunna ta poäng i ligan. En av dem ska vara ordinarie inom några år. Den sporren måste finnas för dem, och de måste få misslyckas, säger Mikael Teurnberg.
När han blickar ut från sitt kontor på Skrotfrag Arena, tidigare G&B Arena och Målilla Motorstadion känner han styrkan i varumärket Dackarna.
En styrka som ger både honom själv och föreningen råg i ryggen inför säsongen.
– Jag visste att Dackarna var ett starkt varumärke. Men jag är överraskad över att det är så här starkt. Det är otroligt starkt och går tillbaka ända till 50- och 60-talet. Då har jag ändå varit i Rospiggarna, där varumärket också är etablerat. Men det är inte i närheten av Dackarna, säger Mikael Teurnberg.
Han märker det överallt. Varje dag.
– Dackarna har supportrar runt i hela Sverige. Det är verkligen etablerat. Det kommer fram folk varje dag och vill prata speedway. Folk har verkligen koll och är väldigt kunniga. Det finns otroligt bra förutsättningar här, säger Mikael Teurnberg.
Från farmor Iris gata i Målilla är han redo att inleda en ny resa – den här gången med Dackarna.
