Vad är det för fel på sladdpauserna?

Vad är det för fel på sladdpauserna i speedway? Inget, om du frågar mig. Då får jag tid till att reflektera över heaten som varit och ladda inför nästa. Och jag måste bara dela med mig av min glädje över alla Tv-sändningar vi har den här veckan. Jag gnuggar händerna – och hoppas ni gör detsamma.

Vår krönikör Torbjörn Allvin skriver om fotboll, speedway och en hel del annat.

Vår krönikör Torbjörn Allvin skriver om fotboll, speedway och en hel del annat.

Foto: Arkiv/Maxim Thoré/Bildbyrån

Krönika2021-09-01 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När man liverapporterar matcher får man sannerligen veta att man lever. Det är ofta intensivt och alla tangenttryckningar under kort tid gör så att det ryker ur öronen. Man vill delge så mycket information som möjligt. Så...när traktorerna släpps ut på grönbete runt Skrotfrag Arena då och då är det inte så dumt. Det blir en andhämtning i rapporteringen och som sagt tid för reflektion – och analys. 

Ibland kan jag känna att det är för lite av just det, tid till att reflektera. Då menar jag livet i stort, inte bara sport. Ofta går allt i hundra knyck, och lite till. Ibland ända upp i 330 kilometer i timmen. Som topphastigheten några av värstingbilarna kom upp i under förra helgens Go Faster Motorevent på Hultsfreds Flygplats. Det var häftigt värre.

Någon sa att det kan vara bra att ta sig stunder att bara ge sig ut i skogen, sätta sig på en stubbe och bara låta tankarna flöda fritt. 

Så klokt. 

Jag vet inte hur ledare och spelare i IFK Tuna resonerar. Att ge sig ut i skogen och leta upp stubbar att sätta sig på i närheten av Tunhamra är kanske det bästa motmedlet för att hämta ny kraft och energi för att sudda bort vad som hände mot Tranås i lördags. 0–9 i näbben, på hemmaplan. Att fundera timtals på varför det gick som det gick, hur det kunde hända och dittan och dattan, är nog inte rätt väg att gå i det här läget. Ibland kan det vara bra att glömma – och gå vidare. I hundra knyck. 

"Det är bara att försöka slänga den här matchen i en låda så snabbt som möjligt", sa tränare Kongstad lugnt och sansat till mig efter matchen när vi snackades vid i bollrummet efteråt. 

Om han har lyckats med det återstår att se. Som tränare vet jag av egen erfarenhet att det är lätt hänt att det blir ett evigt ältande och malande om olika situationer och självkritisk bedömning om hur man matchade laget och taktiska grepp. 

Det ska bli intressant att se hur de blåvita tacklar det viktiga bortamötet mot Hallby i helgen. Kommer det finnas några hjärnspöken kvar eller har de tagit högtryckstvätten och spolat bort alla fragment och rester som kan finnas kvar från i lördags? 

Några hjärnspöken, stubbar eller sladdpauser lär knappast vara på tapeten i DERBYT mellan VIF och Gullringen i helgen, i Storebro. 

Här kommer det att handla mer om att ut och köra, in i skiten och vinna dueller. Till varje pris. Matchen i sig är tändvätska nog för att slippa all form av funderande. 

På förhand känns det helt öppet. 

Samma sak med seriefinalen och tillika derbyt mellan Tjust och Vimmerby i damtvåan. Här har VIF pressen på sig. De har – förmodligen – inte råd att förlora för att hoppet om serieseger och spel i division 1 nästa säsong ska finnas kvar. Av vad jag såg i lördags så är Vimmerby kraftigt på gång. De körde mer eller mindre över ett låt vara naivt spelande Vetlanda, som trots stenhård press högt upp i planen av hemmalaget, försökte spela sig ur snart sagt varenda situation med kortpassningsspel. Det gick...sådär. 

Vår tidning kommer att Tv-sända båda de här derbykamperna på lördag. Precis som Nyköping-Vimmerby Hockey och Västerviks IK-HV71 på fredag och Rimforsa IF-Borens IK i damtvåan på söndag. Kul! 

Kul var det också för Dackefansen i tisdags, i derbyt. 61–29 (!) mot rivalen Vetlanda Speedway. 

Nu blir det en rysare mot Västervik om andraplatsen i Bauhausligan, som betyder direktplats till semifinalen. 

Och så det "hetaste" av allt (hmm). Måndagsinnebandyn var tillbaka efter typ ett och ett halvt års uppehåll på grund av coronan. Det var också min comeback på det sportsliga planet efter en fyra månader lång sladdpaus. Hur det gick...? Jo, tack. Ungefär som när Dackarna slog Vetlanda. 

Till sist:

• Volleybolltjejerna. Det blev stort, som jag anade. Vilken framgång. Jag gillar både spelarna och den coole tränaren från Modena.

Silly season. Skönt att det löste sig för Robin Olsen till slut. Märkligt att en av EM:s bästa målvakter varit så iskall på marknaden. Sheffield United, okej. 

• Äldsta dottern har flyttat till Linköping för studier. Har alltid våndats för när tiden är kommen då barnen flyger ur boet. Men, men...det har gått hyfsat bra så här långt. 

Idol är igång. Vi gillart. Så bra hon är, Vimmerbytjejen Amena. 

Läs mer om