– Självklart har jag tänkt en del. Med facit i hand blev det första målet väldigt avgörande. Då kunde Tranås backa hem och satsa på kontringar, vilket de är duktiga på. Stundtals ägde vi matchen, så jag tycker inte att 3–1 speglade matchbilden. Men, men. Det handlar om att göra mål. Nu har jag släppt den förlusten.
Det är fem poäng upp till serieledande Tranås – och åtta poäng ner till trean Visingsö. Tittar du uppåt eller nedåt i tabellen?– Uppåt. Helt klart. I det här läget kan vi inte vara nöjda med en andraplats. Då är vi ett gäng stora förlorare. Tranås har några tuffa matcher kvar och kommer förhoppningsvis tappa en del poäng. Det var synd att dem vann senast (4–3 mot Stensjön).
Annars då – hur trivs du som huvudtränare i Gullringen?– Det är hur bra som helst. Jag var ju här för några år sedan som assisterande tränare, och visste ungefär vad jag skulle förvänta mig. Gullringen är extremt duktiga på att ta hand om sina ledare och spelare. Resultatmässigt är jag nöjd med att vi krigar i toppen. Men det kanske roligaste är den höga träningsnärvaron. Ofta är det 15 spelare på plats 45 minuter innan träningen drar igång. Det är grunden till att vi har tagit många poäng.
Sitter det nya spelsystemet (3–5–2) som önskat?– Både ja och nej. I vissa matcher har det sett väldigt bra ut, i andra matcher har vi kört fast. Jag skulle vilja påstå att det sitter till 60 procent. Det är en lång process innan alla pusselbitar är på plats. På den här nivån kan man inte kräva att alla spelare ska träna alla pass. Jobb och familj kommer emellan ibland.
– Jag tror att 3–5–2 är helt rätt väg att gå. Det är bara att titta på de internationella topplagen. I dag är det många som spelar med trebackslinje. Ofta är det onödigt att ha fyra backar.
Vilka spelare har imponerat på dig?– Det givna svaret är Erik Lindblad. Han har varit riktigt bra. Sedan tycker jag att Albin Gustafsson och Jesper Wärnehall har tagit stora kliv. Tidigare har de bara spelat sporadiskt i A-laget. Nu har de haft stora roller på det centrala mittfältet. Och det krävs en hel del för att ta plats där.
Är den här upplagan av Gullringen redo att ta steget upp i division tre?– Det tycker jag definitivt. Vi är ett stabilt lag med ett bra försvarsspel, där några av spelarna har varit i division två och tre tidigare. Dessutom är potentialen i truppen stor. Jag tror att vi skulle ha fixat nytt kontrakt i årets division tre-serie.
Är det en morot att utmana Vimmerby IF på den lokala fotbollstronen?– Nja, det vet jag inte. Eftersom stora delar av årets trupp har Kisa som moderklubb finns det ingen naturlig rivalitet gentemot Vimmerby. Men om vi hamnar i samma serie nästa år låter det säkert annorlunda...
På tal om Kisa. Du själv var en lovande mittback i KBK. Kan du ångra att du slutade spela så tidigt?– Nej, ärligt talat minns jag knappt när jag slutade. Det var 2010, va? Det var mycket skador och jag gillade inte tränaren. Då blev jag bara uppgiven.
– Hur bra kunde jag ha blivit? Hade jag spelat fortfarande? Det är två frågor jag kan fundera kring. Men annars är det inget jag ångrar.
Från division fyra och uppåt är du traktens yngsta huvudtränare (30 år gammal). Vad har du för ambitioner med din tränarkarriär?– Jag har egentligen ingen plan för framtiden. Jag tycker bara att det är jäkligt kul att vara tränare, annars skulle jag inte ha lagt ner så här många timmar på det. Då hade jag varit en idiot.
– Vi får helt enkelt se vad som händer framöver. Jag har kontrakt med Gullringen säsongen ut och trivs som sagt skitbra. Målsättningen just nu är att föra upp föreningen i division tre.
Till sist: ikväll väntar Aneby på hemmaplan. Tankar?– Vi har visat fin form på slutet. Det är bara att fortsätta spela likadant. Då ska det bli tre poäng.