Vis av tidigare erfarenheter, med tre hjärnskakningar på kontot det senaste dryga året, tog jag på mig hjälm när jag fotade mötet mellan Troja och Vimmerby i Ljungby i onsdags. Benskydd då? Det tänkte jag inte på, men borde ha gjort det. Självklart kom en puck indampades där jag stod mellan lagen och träffade mig rakt på ena smalbenet. Jag ville skrika högt, men sa bara ett tyst litet aj som knappt hördes. Innan matchen tog sin början sa jag till tidningskollegor på den förnämliga pressläktaren att vad som helst kan hända. Precis allt.
Det gjorde det också. Strunta i det där med pucken på smalbenet, utan vad som hände i själva matchen.
Jag kunde för mitt liv inte se Vimmerby som vinnare efter den första perioden. I VH-lägret kanske de inte tyckte detsamma som jag, men för mig var Vimmerby näst intill utspelat. De hängde inte alls med och var två-tre skär efter över hela isytan. Troja satte i högsta växeln och pumpade sönder VH med en fart som de inte kunde matcha, särskilt inte i mittzon. 2–0, lätt som en plätt. Det kunde ha varit mer.
Men så... hände något. Och det är ju det här som är tjusningen, en del av det i alla fall, med hockey och idrott. Vips, så förändras förutsättningarna. Plötsligt är det uppenbara, inte alls lika uppenbart och självklart längre. Ett pucktapp här, ett skott som på något sätt letade sig in kassen där – och Vimmerby var ifatt. Det tog bara några minuter. Formstarka Troja tappade precis allt. De gjorde det enkla svårt och de verkade inte veta varken ut eller in. Strukturen försvann, farten och säkerheten likaså. De verkade famla i blindo, i mörker.
Tvärtom med Vimmerby.
Tränaren Phil Horsky förklarade den totala scenförändringen i termer som attityd, annan kroppshållning och kanske framför allt en tro på sig själva och lagets kapacitet.
När jag sent omsider efter fotande, webbande, papperstidningsskrivande och videomixande, samlade tankarna på nattens färd i bilen mot Vimmerby så var jag inte ett dugg klokare. Vad var det som hände egentligen?
VH hade vänt och vunnit med 4–3.
Det är svårt att ge en klockren analys. Egentligen skulle man nog behöva kolla matchen på video två-tre gånger för att ge matchen en rättvis bild. Och det här, att använda video, verkar hockeyn överlägsen andra idrotter på lokal nivå, eller har jag fel? Video är ett seriöst, perfekt verktyg att ta till – och inte minst utvecklande både för individen och laget om det används på rätt sätt.
För VH är det dags för ny stormatch, Nybro hemma fredag. Det kan nog hända precis vad som helst. Kanske att jag tar med mig mina slitna benskydd från 90-talets mitt den här gången.
Och ni... för en tabellnörd som mig är vår nya funktion ”Sportkalendern” på mobiltelefonen och datorn fantastisk när det gäller att ha koll på spelade matcher, kommande matcher, lag och tabeller – både på lokal och nationell nivå.