– En överenskommelse om gravplatsen kan vara både kortare och längre, men gravfriden gäller alltid i minst 25 år, säger Mattias Kessén, föreståndare på kyrkogårdsförvaltningen i Vimmerby pastorat.
Det finns sex kyrkogårdar i pastoratet. Kyrkogården i centrala Vimmerby är störst. Där finns ungefär hälften av alla gravplatser i pastoratet.
Kyrkogården har legat på sin nuvarande plats i Vimmerby sen mitten av 1800-talet.
– Då anlades många kyrkogårdar utanför städerna, och då låg den här kullen utanför staden, säger Mattias Kessén.
Kyrkogårdarna speglar på många sätt samhällsutvecklingen. Det gäller både förr och nu.
– Förr var det främst träkors vid gravarna. Järnkors förekom nästan bara på bruksorter. Sen blev stenar allt vanligare, berättar Mattias Kessén.
Även när stenarna tog över vid gravarna speglade de ofta samhället. Även könsskillnaden var påtaglig.
– Mannens titel var tydlig på stenen, medan kvinnan ofta bara stod som maka, säger Mattias Kessén.
Yrkestitlar var vanliga, särskilt de med hög status. Sånt förekommer inte alls i dag.
Däremot kan en i dag ovanlig titel vara ett skäl till att en gravsten ska bevaras.
– I höstas gjordes senaste inventeringen av gravarna i pastoratet. Länsmuseet tittar på stenarnas utformning, om den är av gammal svensk sten och om graven i sig eller personen är skäl för att skyddas av kulturmiljölagen. Astrid Lindgrens grav kommer ju aldrig att försvinna. Det finns ett antal till, men det är det tydligaste exemplet, säger han.
När 25 år gått och gravfriden upphört och de efterlevande inte längre vill ha en gravrätt kvar upphör den. Stenen tillhör då de anhöriga som har rätt att hämta den.
– En sten eller annan utsmyckning tillhör gravrättsinnehavaren. Men det är väldigt ovanligt att någon hämtar en sten. När jag arbetade i Södra Tjust hände det kanske en gång om året, säger Mattias Kessén.
Om någon tar hand om en sten finns strikta regler för hur den får förvaras.
– Man får inte ställa den så det ser ut som en grav eller att den väcker anstöt på annat sätt.Det är ungefär samma bestämmelser som gäller också på kyrkogården.
De flesta stenar tas omhand av kyrkogårdsförvaltningen. De kan antingen bevaras och placeras om, slipas om så att en ny gravrättsinnehavare kan ta över den med ny text eller krossas för att användas till exempelvis en stenmur inom kyrkogården.
– Alla stenar avidentifieras så att namn inte syns. Ibland begär de anhöriga att stenen ska krossas. Det kan vara synd på en fin sten, men är upp till var och en.
Mattias Kessén markerar att den som sagt upp sin gravrätt inte heller har kvar rätten att lägga blommor eller tända ljus på platsen.
- Då tar vi bort det, eftersom det inte är deras grav längre.
Kyrkogårdsförvaltningen har i grunden tre uppdragsgivare. Staten, som tar ut en begravningsavgift för att alla ska få en gravplats. Församlingen, genom att hålla i kyrkliga begravningar samt gravrättinnehavarna som förvaltningen sköter gravarna åt.
Det finns i dag cirka 3 000 gravplatser på kyrkogården i Vimmerby. Det räcker i överskådlig tid.
– Det vi möjligen behöver fundera över är den muslimska delen. Muslimer vill ha jungfrulig jord. Därför kan de gravarna inte återupplåtas. Men hittills har vi bara en handfull muslimska gravar, så jag ser ingen platsbrist där heller, säger Mattias Kessén.
