– 1,2 kilo! Så här stora har de aldrig varit förut, säger Zorka Majics när vågen visar tomatens vikt. Det ljusröda skalet på den bulliga kroatiska bifftomaten har spruckit på undersidan, men mellan sprickorna anas det mjuka, söta köttet. I växthuset hänger de tungt på sina grenar, vissa är fortfarande gröna eller skiftar mot rött. Fröna till den kroatiska tomatsorten har Mijo fått från sina bröder i Kroatien. Men paret Majics har odlat ytterligare två sorters tomater. Cocktailtomater formade som päron och Oxhjärta – ovala, orangerosaskimrande.
– Men de kroatiska är mina favoriter. De är inte så vanliga i Sverige, säger Zorka.
I år har tomaterna mognat tidigare än de brukar, vid den här tiden i fiol hade de knappt börjat mogna. Men solen har gjort sitt.
– Och koskiten. Vi har gödslat och det tror vi har gjort att de blivit så stora, säger Mijo.
Sen kanske deras ompyssling och kärlek kan spela in också. Under sommaren är Zorka och Mijo är i sin kolonilott varje dag, men arbetet börjar redan tidigt på våren och sträcker sig till hösten när allt ska grävas upp och vila under vintern. Tomaternas resa börjar i parets kök. I slutet av mars stoppas fröna ner i lådor och efter ungefär sex veckor planteras de små sticklingarna om i krukor. Tillsist, i maj, planterar de tomaterna i kolonilotten. Och nu, i början av juli är tomaterna redo att skördas.
– Det bästa är att bara stoppa de små direkt i munnen, säger Zorka.
