Marina Kramroz Àr ett kÀnt ansikte bland de som rör sig pÄ gatorna i VÀstervik. Hon har varit hemlös i mÄnga Är, och ofta bott utomhus. Ibland har hon tillfÀlligt husrum hos en vÀn, eller som för ett Är sedan i Vinternatts stuga.
Sedan nÄgra veckor tillbaka tillbringar hon nÀtterna pÄ en offentlig toalett i VÀstervik. Exakt var vill hon inte berÀtta i tidningen, hon Àr rÀdd att förlora sin sovplats.
â Jag bodde hos en gubbe ett tag, men han var elak sĂ„ dĂ„ sket jag i det. Jag har varit misshandlad tidigare, och fĂ„tt nog av sĂ„nt, sĂ€ger hon.
PÄ kommunen har Marina periodvis erbjudits olika typer av hjÀlp. Just nu Àr budet frÄn socialtjÀnsten att hon kan fÄ hjÀlp att lÀmna stan, men det vill inte Marina. I VÀstervik kÀnner hon sig hemma, och har vÀnner som hjÀlper henne. Skulle hon tvingas flytta, dÄ "gÄr det Ät helvete", tror hon.
â Sen har jag svĂ„rt att anpassa mig till att vara i en lĂ€genhet. Jag har varit hemlös sĂ„ lĂ€nge.
Hur överlever du nÀr det Àr kallt ute?
â Man klarar sig. Jag Ă€r van.
Vinternatts Linda à kerman, som engagerat sig i Marinas öde, berÀttar att hon Àr streetsmart. FÄr hon kontakt med nÄgon som har panik över att tvingas bo pÄ gatan en natt kan hon sÀga "hÀng pÄ Marina, dÄ klarar du dig". Marina vet var det Àr sÀkert att gÄ, var man kan fÄ mat och var man inte riskerar att frysa ihjÀl.
Samtidigt har Àven Marina rÄkat illa ut. Vid ett tillfÀlle hamnade hon pÄ akuten för att hon var sÄ nedkyld. Kroppstemperaturen lÄg pÄ 35 grader och Marina kunde inte röra sig.
Vilken hjÀlp skulle du behöva frÄn samhÀllet?
â Jag har ansökt om sjukersĂ€ttning, sĂ„ jag ska slippa tĂ€nka pĂ„ mat för dagen varje dag. I somras hade jag velat fĂ„ bidrag för att fĂ„ Ă„ka och hĂ€lsa pĂ„ mina barn. Men jag fick inget.
Marina ser dÄligt pÄ grund av grÄ starr och hon har nÀstan inga tÀnder kvar i munnen. Genom Vinternatt och företaget Dentalgruppen har hon fÄtt hjÀlp till tandlÀkare och hon hoppas socialtjÀnsten ska hjÀlpa henne med glasögon. Hon har sökt socialbidrag, men fÄtt avslag dÄ hon inte skickat in alla dokument som behövs, och inte följt sin vÄrdplan.
â Samtidigt har lĂ€karen sagt att inte gĂ„r att göra en vĂ„rdplan sĂ„ lĂ€nge hon bor ute, sĂ€ger Linda.
Genom Linda möter vi ocksÄ ett hemlöst par som bor i en skogsdunge. De trodde de fÄtt napp pÄ ett boende, men hyresvÀrden backade ur i sista stund. Den enda lösningen har blivit ett tÀlt i skogen.
TÀltet stÄr under en uppspÀnd presenning, för att fÄ lite extra skydd mot vÀder och vind.
â Vi har fĂ„tt ett bĂ€ttre tĂ€lt ocksĂ„, men vi har inte kunnat sĂ€tta upp det pĂ„ grund av blĂ„sten, sĂ€ger kvinnan, som inte vill gĂ„ ut med namn och bild.
â NĂ€r det blir bĂ€ttre vĂ€der ska vi sĂ€tta upp det nya tĂ€ltet.
Den hÀr dagen Àr Linda hÀr med ett vÀrmeaggregat, som förhoppningsvis ska hjÀlpa paret nÀr det blir kallare ute.
VÀlvilliga medmÀnniskor har skÀnkt liggunderlag och sovsÀckar, men paret oroar sig för hur det ska bli nÀr det blir kallare ute, om de inte fÄr tag i nÄgon bostad.
NÄgon vecka senare följer vi med Linda under en kvÀll nÀr det blÄser iskalla vindar i VÀstervik. Hon fÄr ett sms. En ung kille, som hon kÀnner sedan tidigare, undrar om det finns plats i hennes stugor. Han har ingenstans att sova i natt.
Det finns plats i en av Vinternatt-stugorna, sÄ Linda Äker och hÀmtar killen. Han Àr bostadslös, men kan ofta lösa tak över huvudet genom att sova bekanta.
Men ibland, nÀr han inte har nÄgon att bo hos, övernattar han i trappuppgÄngar.
Vi möter ocksÄ Alexander, 25, som vistats i VÀstervik sen i vÄras. I början hade han jobb och bostad, men nÀr jobbet försvann stod han utan tak över huvudet.
â Den första gĂ„ngen jag blev bostadslös bodde jag i VĂ€xjö. DĂ„ gick jag till kommunens akutjour, och fick hjĂ€lp "pang bom". Jag fick bo pĂ„ ett vandrarhem en vecka, tills det löste sig.
I VÀstervik var det inte lika lÀtt. Alexander berÀttar att han ursprungligen Àr frÄn en annan kommun, men att Skatteverket nu registrerat honom som försvunnen. HjÀlpen VÀsterviks kommun erbjöd var en bussbiljett till hemkommunen, dÀr hans mamma bor. Men Alexander har inte bott dÀr pÄ lÀnge och vill inte tillbaka dit.
â Jag har levt som en "vandrare", men har alltid klarat mig och lyckats fĂ„ jobb sĂ„ jag kunnat hyra lĂ€genhet. Men nu var det som att springa in i en vĂ€gg.
Vad gjorde du dÄ?
â Jag har sovit ute. Jag har sovit i en lekstuga pĂ„ en gĂ„rd, i ett elhus, pĂ„ terrassen till vandrarhemmet dĂ€r jag bor nu. I början var lite regn och rusk ingen fara, dĂ„ kunde jag cykla runt en hel natt. Men sen har jag hittat sĂ„ mycket jag kan dĂ€r man kan gĂ„ inomhus. Men man kan aldrig slappna av. Jag har fĂ„tt dricka alkohol för att kunna somna.
Alexander har Àven druckit för att hÄlla vÀrmen under kalla nÀtter. PÄ frÄgan om hur han kÀnt sig under den hÀr tiden svarar han först "vÀldigt ensam".
â Man blir paranoid och ser hjĂ€rnspöken överallt. Du lever för sekunden. Du fryser, du Ă€r hungrig, du vet ingenting om vad som ska hĂ€nda. Vart ska jag fly? Man tappar verklighetsuppfattningen till slut.
Vissa nÀtter har Alexander fÄtt sova över hos sin flickvÀns pappa, eller bott en natt pÄ ett vandrarhem. Men inget har funkat i lÀngden, och snart har han varit ute pÄ gatan igen.
Sedan en vecka Àr han tillbaka pÄ vandrarhemmet, efter att socialtjÀnsten gÄtt in och tillfÀlligt hjÀlpt honom med kostnaden. Han har samhÀllstjÀnst hos en lokal idrottsförening för ett rattfylleribrott han begick för nÄgra Är sedan men söker nu aktivt jobb och lÀgenheter.
âSen jag kom hit har jag sluppit kĂ€nna den stĂ€ndiga stressen över var jag ska bo. I söndags ringde jag 25 hyresvĂ€rdar. I morgon har jag en arbetsintervju.
Alexander sÀger att han inte har nÄgra höga krav pÄ livet.
â Jag vill bara ha nĂ„gonstans att sova, ett kylskĂ„p och en spis.
Under sin tid som bostadslös i VÀstervik har Alexander trÀffat andra i samma situation.
â Det finns extremt mĂ„nga uteliggare hĂ€r, 10-15 stycken. Man hör ju att varje enskild kommun har skyldighet att vĂ€rna om sina kommuninvĂ„nare, men ingen gör det, utom VĂ€xjö dĂ„. Politikerna sĂ€ger att ingen Ă€r hemlös frivilligt, men vem fan vĂ€ljer att vara hemlös? Det skulle behövas ett hĂ€rbĂ€rge dĂ€r man kan fĂ„ en sĂ€ng, en toalett och ett lĂ„s pĂ„ dörren. NĂ„gonstans dĂ€r de kan fĂ„ lite hjĂ€lp och psykologisk motivation att ta tag i sina liv. DĂ„ kan de ocksĂ„ komma tillbaka.
Alexander heter egentligen nÄgot annat.