Trivsamt kuttrande nymfkakaduor konkurrerar med Ralph Vaughan Williams stigande lärka i ”The lark ascending” hemma hos Öhmans i Södra Vi, som lagom till elvakaffet är en god bit in på dagens spellista. Mozartkulor och servetter med notbladstryck är fikadetaljer som förstärker det man knappast kan missa. Här bor två inbitna musiclovers.
– I alla år har vi haft två högtalare i taket i sovrummet, med ljudanläggning till. När vi vaknar sätter vi på klassisk musik i P2. När vi lägger oss lyssnar vi också på musik, som sedan går av en halvtimme efter att vi somnat, säger Lasse.
De är ordförande och sekreterare i Sevedebygdens Musikförening, sedan 20 respektive 25 år. Om några veckor drar en ny säsong igång och först ut är jazzorkestern Luke and the Preachers. Ett band som ”fokuserar på spelglädje och kommunikation med publiken, vilket nås genom att ett "pop-tänk" appliceras på låtval och framförande".
Som klippt och skuret för publiken, tycker Öhmans.
– Det är många artister som vill komma till oss. Luke and the Preachers var i Vimmerby så sent som för ett år sedan. Det tillhör inte till vanligheterna att vi tar tillbaka artister så snabbt, men det blev verkligen en ovanligt lyckad konsert sist.
Att servera kvalitetsutbud är en balansakt och betyder hästjobb för styrelsen.
– Ekonomin är en utmaning. Biljettpriserna får inte vara för höga, för då kommer det inte folk. Men vi vill erbjuda proffs på en viss nivå, varje konsert kostar allt från 12 000 till 25 000 kronor. Vi går alltid back och är helt beroende av bidrag. Kommunens stöd har minskat från 40 000 till 27 000 kronor per år, så våra sponsorer är väldigt viktiga och ibland kan vi få in bortåt 30 000 kronor.
Styrelsen försöker vara lyhörd för publikens önskemål. Enkäter ger fingervisning och de senaste åren har utbudet blivit mer blandat, med en mix av klassiskt, jazz och folkmusik.
– Till den här säsongen testar vi eftermiddagskonserter. Vi har 60-90 åhörare på våra konserter och tror att det kanske kan locka fler, att först gå och lyssna på bra musik och sedan ha tid för umgänge med vänner eller en bit mat.
Planerande av program och sju konserter per år tar tid. Men det ideella arbetet får draghjälp av en styrelse där man har ovanligt kul, med mångåriga eldsjälar, varav flera par precis som Öhmans, och ett tillskott av nya, yngre entusiaster. Ambitionen är att bidra till rikare kulturliv med levande musik. Att båda är föreningsmänniskor underlättar.
– Vi är engagerade i flera föreningar och nog är det ett halvtidsjobb. Att jobba ideellt för musikföreningen är kul, det här är ju ett intresse vi delar. Vi själva får också ut väldigt mycket av konserterna och kontakterna med alla musiker.
Kärleken till musiken har varit till delad glädje under deras 56 år tillsammans, varav 51 som gifta.
De träffades under gymnasietiden i Strängnäs, på lokala orkesterföreningens klassiska konserter. Senare, under universitetsåren, hängde de i samma kompisgäng på jazzklubbar eller vid en vinylspelare.
– Man kan säga att musiken förde oss samman. Vi var ett gäng som gillade Mozart och jazz mer än Elvis, säger Birgitta och får genast lite mothugg av Lasse:
– Jag älskade Elvis!
Eget musikutövande att tala om har det inte blivit. Lasse ”började och slutade” spela klarinett i unga år. Birgitta, influerad av sin musikälskande mamma, köpte sin första Mozartskiva, ”Eine kleine nachtmusik” när hon var 12 och ville spela fiol. Efter sju-åtta år la hon den på hyllan.
– Hunden ylade och det funkade inte så bra i studentkorridor.
Musikresor på egen hand eller med goda vänner de träffat genom musiken hör till livets guldkant som pensionärer.
– Vi går på minst 20 konserter varje år. Nu i lördags hörde vi Sara Andersson i Loftahammar, en fantastisk sångerska.
Och den 22 september hör de förstås Luke and the Preachers i Vimmerby.
– I vår kommun har musikföreningen en oerhört viktig roll för att erbjuda levande musikupplevelser. Den har ju funnits sedan 1948. Numera har vi en större blandning av musik än tidigare.
Blandat är det också hemma. För nästintill musikaliska allätare, ”bortsett från techno och dansbandsmusik”, finns det en uppsjö att välja på. Musikmaskinerna går varma, överallt, hela tiden. I köket, vardagsrummet, gillestugan och uterummet. I källaren finns fungerande skivspelare och imponerande samling gamla LP-skivor. Och Spotify, inte att förglömma.
Birgitta tycker att musiken gör livet större.
– Musiken ger så mycket. Glädje, lugn, tröst, skönhetsupplevelser. Jag minns när jag var liten och min mamma lyssnade på skivor och jag såg henne gråta. Jag undrade förstås varför hon var ledsen. "Jag är inte ledsen, jag gråter för att det är så vackert."
