Emil Elofsson berördes starkt av att familjens smyckning plockats bort från "stenramen". Numera tillåts bara kyrkans vaser med snittblommor samt lykta och krans under tiden 15 oktober till 15 april. I bestämmelserna står att "krukväxter, utplanteringsväxter och figurer ej får förekomma".
Varje vecka besöker Emil Elofsson askgravplatsen i Målilla, där hans bror och pappa är begravda.
Platsen brukar vara fint smyckad med ljuslyktor, små stenar med texten "saknar dig" och blommor i kruka.
När han kom senast blev han bestört. All smyckning från hela askgravplatsen hade plockats ihop och ställts, som han upplever det, "huller om buller" utan tydlig markering om vad som var vems. Han fick börja plocka bland sakerna för att hitta familjens.
– Först blev jag arg, sedan ledsen. Kyrkan ska kunna förknippas med medmänsklighet, hänsyn och respekt. Jag känner mig väldigt illa till mods och jag vet många med mig som är ledsna.
Numera tillåts bara kyrkans vaser med snittblommor samt lykta och krans under tiden 15 oktober till 15 april. I bestämmelserna står att "krukväxter, utplanteringsväxter och figurer ej får förekomma".
– Vi brukar plantera sommarblommor och ljung. Hur länge står egentligen snittblommor, frågar sig Emil.
– Och hur kan kyrkan bestämma att lyktor bara får vara en viss tid, tillägger svägerskan Pia Elofsson. Det är ju mors dag, kanske födelsedagar och bröllopsdagar man vill minnas och tända ett ljus även andra dagar på året.
Emil anser att ett brev hade varit på sin plats.
– De här stenarna har legat här i åtta respektive sex år. De som betalar för platsen borde informerat personligen kan jag tycka. Och vad gör det egentligen för skada när stenarna, ljuslyktorna och blomkrukorna står på stenramen kring gravplatsen? Jag hade inte sagt något om det försvårat skötseln.
Pia Elofsson har svårt att sätta ord på hur hårt hon berörts.
– Så arg har jag inte varit på länge. Sedan bara grät jag. Och det ska vara kyrkan som gör så här. Man vill ju göra fint. Nej, nu börjar jag gråta igen, säger Pia vars man Claus gick bort 2012.
Hur tänker du kring att smyckningen haft en tendens att spåra ur och att det står i bestämmelserna att det inte tillåts?
– Kyrkan får väl se till att inte vad som helst ställs dit, att smyckningen sker inom rimliga gränser. Någon folder kan jag inte minnas att jag såg. När någon man älskar går bort är man i en obeskrivlig sorg och det är svårt att ta till sig allt.
Kyrkan säger att det finns personer som upprörts över smyckningen, hur tänker du kring det?
– De kan inte vara många, de allra flesta är ju smyckade. Måttligt dessutom, i alla fall i Målilla.
