Rafaelina kom till Sverige, och Kisa, 2016. Hon trivs bra, men kände sig till en början utanför eftersom hon inte kunde språket.
Det är en gråmulen eftermiddag, men Rafaelina Diaz skiner. När vi kommer in i Värgårdsskolans matsal är hon i full gång med att torka borden. Det märks att hon stormtrivs på sin praktikplats, som hon tilldelats genom sitt deltagande i projektet "Lära för att lära".
Under vårt besök tar Rafaelina en paus från arbetet och vi slår oss ned vid ett av de nu rena borden. Lite blyg är hon, men ögonen talar sitt tydliga språk. När hon får frågan vad som är det roligaste med att arbeta i kök så glittrar de till.
– Allt!
Det var efter ett helt liv i Dominikanska republiken som Rafaelina flyttade till Sverige, närmare bestämt Kisa, under 2016.
– Min man är härifrån. Vi träffades i mitt hemland 2007 när han var där på semester.
Flytten, med alla papper som skulle fyllas i, tog lång tid. Rafaelina och hennes man hade därför ett distansförhållande under nio års tid.
– Det var jättesvårt. Vi sågs när han kom på semester, en gång per år.
Att komma till ett nytt land var även det tufft.
– Jag kände mig utanför eftersom jag varken förstod eller kunde prata språket. Men nu trivs jag bra.
När vi kommer in i matsalen på Värgårdsskolan håller Rafaelina på att torka av borden efter lunchen.
Något som alltså hjälpte Rafaelina att komma in i det svenska samhället var Kinda lärcentrum och deras integrationsprojekt "Lära för att lära". Projektet syftar till att korta tiden för nyanlända att ta sig närmare arbetslivet. Det tvååriga projektet har varit möjligt tack vare stöd från Asyl-, migrations-, och integrationsfonden (AMIF).
Det var under hösten 2020 som Kinda kommun fick 6,5 miljoner kronor i EU-finansiering för projektet. Rafaelina har varit en av närmare 60 deltagare i projektet, som ska pågå till slutet av 2022.
– Lärcentrum hjälpte mig mycket. De har haft bra tålamod med mig, säger hon och skrattar till.
Vad var det svåraste med att lära sig svenska?
– Att uttala rätt. Å, Ä och Ö är jättesvåra. De låter likadant för mig.
Rafaelina tycker mycket om att vara i köket. Hon stormtrivs på sin praktikplats.
Snart är Rafaelinas praktik på Värgårdsskolan slut, men hon kommer inte att lämna skolan för gott för den sakens skull. Hon får nu möjlighet att vikariera inom verksamheten.
– Det känns härligt. Det hoppades jag på hela tiden.
Framöver kommer Rafaelina även att vara kvar i projektet på Kinda lärcentrum för att handleda människor som behöver samma hjälp som hon själv behövde när hon kom till Sverige.
– Kul, konstaterar hon leende.
