"Det här är ett rastställe och en handelsplats, en plats där människor gärna stannar till på sin resa", konstaterar Jerker Carlsson när skrivelsemakarna träffas vid Dalkulla.
Den tidigare ordföranden i Kisa-Västra Eneby hembygdsförening slår sig ned på verandan till den kulturhistoriska byggnaden, strax intill riksväg 23/34, mitt i Kisa samhälle. Med sig har hon Jerker Carlsson, före detta kultur- och fritidschef, samt Torbjörn Gustafsson, tidigare socialdemokratisk ordförande i kommunens kultur- och fritidsnämnd. Fred Johansson, tidigare vd för Grahns bilar, och Lennart Nilsson, mångårig ordförande i Kisa scoutkår, är också med.
Tillsammans har de, i en skrivelse till Kinda kommun, vädjat om att försäljningsplanerna kring Dalkulla förkastas. De sträcker samtidigt ut en hand och erbjuder sina kunskaper för att utveckla det närliggande Vråkenområdet.
– Det gäller att man ser helheten här nere, det är inte bara den här kåken som det handlar om. Säljer kommunen ut Dalkulla slår man sönder den helheten – samtidigt som man inte vet vad man vill med det här området. Bevisligen saknas en strategi för den kulturhistoriska dimensionen, menar Torbjörn Gustafsson.
– Jag tycker inte att man bör lägga kraft på en försäljning, den kraften bör läggas på att fortsätta satsa på det här området. Där finns många idéer, från oss lokalt, som kommunen borde ta del av, fyller Jerker Carlsson i.
"Jag skulle vilja se att kommunen ställer sig frågan vad man vill med det här området", menar Torbjörn Gustafsson, före detta ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
Vråkenområdet, med bland annat Dalkulla och Café Columbia, klassas som "en miljö av högsta klass" i en kulturinventering gjord av kommunen. I aktörernas skrivelse beskrivs också en historia som sträcker sig flera sekel tillbaka.
I närtid räddades Dalkulla-byggnaden av en stor ideell insats av den lokala scoutkåren och företagarföreningen.
Varför är det så viktigt att Dalkulla behålls i kommunens ägo?
– Ur turistsynpunkt är det jätteviktigt. Vi har redan varit med om väldigt fina dagar vid det här området och säljer man Dalkulla vet man inte vilken påverkan det får, svarar Barbro Bragée och Lennart Nilsson fortsätter:
– Man kan säkert sälja till ett ändamål som är seriöst nu, som passar ihop med omgivningarna, men vad blir nästa steg? Vilka förbehåll måste egentligen finnas för att säkra framtiden?
Lennart Nilsson, Fred Johansson och Barbro Bragée har alla tankar kring vad Dalkulla och Vråkenområdet kan användas till.
Det räcker inte med detaljplanen som styrmedel då?
– Frågan är vem som vill köpa fastigheten om kraven är för många, svarar Fred Johansson.
Hans Måhagen (S) är vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, där ledamöterna har fattat beslut om att försöka sälja byggnaden:
– Det är ju så att vi inte ska äga fastigheter som vi själva inte använder. Det är egentligen grundorsaken till det här beslutet. Rent ekonomiskt är det inte bra.
Hur ser du på försäljningen?
– Jag kan inte ta ställning till skrivelsen, jag har inte fått del av den, men i dagsläget har jag ingen annan uppfattning än att vi ska fullfölja försäljningen. Det skulle ju kunna vara så att det kommer in en massa argument för att inte sälja och det skulle ju kunna, eventuellt, få politiken att fatta ett annat beslut.
Hans Måhagen (S), vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, meddelar att planen i dagsläget är en försäljning men att politiken ju kan ändra sig om den vill. Här tillsammans med andre vice ordförande Gösta Gustavsson (M).
Är Vråkenområdet, med Dalkulla inräknat, inte en kommunal angelägenhet?
– Jo, men det är väl så att fastigheten inte får användas till vad som helst, den får inte användas som privatbostad. Det viktiga är att det inte privatiseras.
Saknas en strategi för Vråkenområdet?
– Jag tror inte att det finns någon, och i den kritiken kan det ligga något. Kommunen borde nog, med andra aktörer, arbeta fram en plan för hur vi mer ska utnyttja området. Det skulle säkert kunna bli tydligare, svarar Måhagen.