Tillsammans med systern Monica Johansson slÄr han upp porten till den röda verkstadslokalen precis vid foten av Borgarberget. PÄ insidan, tack vare de vÀl bevarade inventarierna, ges en möjlighet till att göra en resa genom tiden. HÀr finns verktyg och maskiner, skisser och dokument frÄn företagets över 100-Äriga historia. Vissa arbetsplatser ser ut som de alltid har gjort. Kontoret likasÄ.
â Det Ă€r som ett levande museum. Det Ă€r ett fantastiskt kulturarv, sĂ€ger Monica nĂ€r hon blickar ut i verkstaden.
â Ja, det finns vissa saker som jag tĂ€nkte försöka donera till hembygdsgĂ„rden, fyller Bo i.
OmrÄdet vid Kvarngatan i Kisa, i anslutning till den sÄ kallade TallusaÄn, har genom historien kÀnnetecknats av företagande och entreprenörsanda. I mitten av 1800-talet fanns hÀr bland annat kvarn, gjuteri, bryggeri och sÄ Àven en smedja med snickerifabrik. De tvÄ sistnÀmnda verksamheterna köptes av Bo och Monicas farfar Oskar Svensson Är 1912. Köpet och den efterföljande flytten till Kisa innebar starten för det familjeföretag som Àn i dag, i bruset av riksvÀg 23/34, drivs av den tredje generationen.
â FrĂ„n början tillverkades hĂ€stvagnar och plogar, ja olika lantbruksredskap, men det vi har tillverkat allra mest i företaget Ă€r pumpar av alla de slag. Matarpumpar, kolvpumpar, ringpumpar, lĂ€nspumpar och sĂ„ invallningspumpar som klarade av upp till 45 000 liter per minut. I dag renoverar jag mest midjor till skogsmaskiner. Det Ă€r jag en av fĂ„ i landet som gör, berĂ€ttar Bo.
Kisa Mekaniska Verkstad var som störst under slutet av 1950- och i början av 1960-talet. DĂ„ utökade det dĂ„varande pappersbruket i Kisa sin verksamhet med en fjĂ€rde pappersmaskin â nĂ„got som innebar en stor mĂ€ngd arbete för familjeföretaget.
â Normalt genom Ă„ren var vi mellan fem och Ă„tta man som jobbade hĂ€r, men i samband med att "pappersmaskin fyra" byggdes var vi sĂ€kert 20 stycken. DĂ„ hade vi nog knutit varenda man i Kisa, som kunde hĂ„lla i en skiftnyckel, till oss, förklarar Bo entusiastiskt.
Förutom att den mekaniska verkstaden Àven genomförde reparationer pÄ pappersbruket genom Ären har de pÄ andra sÀtt stöttat det lokala nÀringslivet. Vid det stora ritbordet har Bo Svensson, vid flertalet tillfÀllen, skapat maskiner och konstruktioner till Kisaindustrin.
â Han började sin karriĂ€r redan nĂ€r han var fyra Ă„r gammal. Bredvid sopkĂ€rlen i trĂ€dgĂ„rden minns jag hur han byggde upp en verkstad, till farfars stora glĂ€dje sĂ„klart. Han satte bland annat en grĂ€vskopa pĂ„ min trehjuling, och bytte ut styret mot en ratt, berĂ€ttar Monica.
â Ja, det var egentligen alltid sjĂ€lvklart att jag skulle ta över företaget efter min far Harry Svensson, kompletterar Bo.
I dag, snart 75 Är fyllda, börjar Bos kropp att sÀga ifrÄn. DÄ det inte finns nÄgon eftertrÀdare i slÀkten har en mÀklare anlitats och fastigheten ska, efter nÀra 110 Är i familjens Àgo, sÀljas vidare. Byggnaderna, inklusive bostadshus, motsvarar drygt 1 500 kvadratmeter.
â FörsĂ€ljningen innebĂ€r sĂ„klart en stor förĂ€ndring men vi vet att vi bara blir Ă€ldre och att det Ă€r bra att vi gör saker medan vi kan. Visst Ă€r det en sorg för oss men det Ă€r ocksĂ„ ett stort kulturarv och en massa kompetens som försvinner. Den hĂ€r verksamheten handlar mycket om att ta tillvara pĂ„ och reparera saker och ting. Det ligger i tiden, men det Ă€r en kunskap som fĂ„ har numera, konstaterar Monica.
Bo önskar, i den bÀsta av vÀrldar, att en eventuell köpare av fastigheten till viss del kan ta vid dÀr han slutar.
â Det fĂ„r ta den tid det tar att hitta en köpare, och jag driver företaget fram till dess, men det vore jĂ€tteroligt om det fanns nĂ„gon som kunde ta över och driva en verksamhet som tangerar det jag hĂ„ller pĂ„ med. Jag har oerhört mycket maskiner i verkstaden och Ă€ven i ett före detta gjuteri, som ocksĂ„ Ă€r ombyggd till verkstad, sĂ„ om köparen Ă€r intresserad av dem Ă€r jag öppen för affĂ€rer.
â Jag kan ocksĂ„ tĂ€nka mig att ge stöd och hjĂ€lp till en början. Det vore roligt att föra kunskapen vidare, fortsĂ€tter företagaren.
För att bevara alla minnen och den historia som finns inom verkstadens fyra vÀggar funderar syskonen pÄ att anvÀnda pennans kraft.
â Vi har tvĂ„ duktiga skribenter i familjen och vi har pratat om att vi vill lyfta det hĂ€r företaget, vad som har hĂ€nt, hur det var och hur samhĂ€llsutvecklingen sĂ„g ut. FĂ„r vi bara ha hĂ€lsan kvar tĂ€nker vi göra det, konstaterar Monica.