Kinda
Allsångskvällarna vid Föllingen Hotell fick en kanonstart med drygt 200 besökare. I torsdags kväll var det så dags för den andra allsångskvällen.
Denna kväll stod Nils-Gunnar Lundgren som allsångsledare och tillsammans med sitt band så underhölls gästerna denna fina sommarkväll. Under kvällen så var ytterligare två tjejer inbjudna för att framföra några låtar.
– Vi gillar att ge plats på scenen för fler lokala förmågor, både kända och okända. Under våra allsångskvällar är det också nya allsångsledare varje gång, vilket skapar en större bredd. I sex år har vi arrangerat dessa kvällar som verkar vara uppskattade hos invånarna. Ryktet som sprider sig från mun till mun är vår bästa reklam, berättar Lotti Andersson.
– Då vi valt att ha en lite mer lättsam stämning runt om oss och på scenen så tar vi ingen entré, utan det är frivilligt att lägga en slant i boxen. Under kvällarna så finns det sedan möjlighet att köpa glass, smörgåsar med mera.
På scenen hade nu kvällens musiker tagit plats. Med två sjungande dragspelare, två gitarrister samt en basist så framfördes många bitar från vår svenska låtskatt. Publiken sjöng med så gått de kunde. En bit in i programmet blev det så dags för kvällens första inbjudna solist att äntra scenen.
Kisatjejen Jennifer Johansson gjorde sig klar och kopplade in sin gitarr till förstärkaren. Hon bjöd på fyra låtar som fördelades i två perioder under kvällen. Det var musik från Kent, Lale, Håkan Hellström och Steve Earle. Lite senare in i schemat var det så dags för Sara Borén Jedebäck att inta scenen med sin sång och gitarr.
Även här framfördes många kända visor för publiken. Inför den sista låten säger Sara Borén Jedebäck att hon ska bli lite personlig.
– Det betyder mycket för mig att få uppträda här ikväll. Jag har väl ingen nära anknytning till platsen, utan mer till området som sådant, inleder Sara. Då jag var elva år gammal så klev det in tre maskerade män på en bank här i Kisa. Denna trio har förändrat livet för många. Som flyktväg valde de att färdas just här förbi Pinnarp.
– Till Malexander kom samtidigt min pappa Olle och hans kollega Robert Karlström. Dock kom de inte längre. Nu vill jag avsluta med en fin melodi för att hedra min far, Mikael Wiehes "Den jag kunde va".
Trots den gripande berättelsen så var stämningen på topp under allsångskvällen då låtar av alla möjliga stilar avlöste varann och vid kiosken hade personalen fullt upp med att serva kunderna.
