På måndag fyller Olle Jacobson hundra år och när jag besökte honom i helgen så visar han stolt upp ett telegram:
– Det är gratulationer från slottet och kungen och drottningen.
Efter att Olle gått åtta år på Stjärneboskolan i Kisa, sex år i folkskola och två år o fortsättningsskola började han arbeta som springpojke hos Elving Karlsson Speceriaffär på Skvallertorget.
– Då var det liv och rörelse runt Skvallertorget, det fanns ett 30-tal affärer och butiker.
Här var Olle i tre år för att sedan få samma jobb hos Karlströms Diversehandel i Åkerdala. Olle var tvingen att tjäna pengar till hushållet då pappa Ture skaffade en annan familj och mamma Hilma, som jobbade som sybiträde, blev ensam att försörja barnaskaran.
När Olle var 18 år fick han jobb som lärling i fyra år hos Franssons Möbelindustri.
– Efter fyra år var jag fullärd men då blev vi uppsagda. Jag och sju arbetskamrater köpte möbelföretaget och flyttade efter några år till Sjövalla. Vi tillverkade kontorsmöbler till flera stora kunder och hade många beställningar på möbler från affärer runt om i landet. En byrå som vi tillverkade blev väldigt populär minns jag, säger Olle Jacobsson.
Möbelindustrin drev Olle och hans kollegor fram till 1970, då den lades ner. Olle fick sedan jobb på ett möbelsnickeri i Brokind och avslutade sin yrkeskarriär på Kinda sågen under ett par år.
– Jag fick problem med ryggen så att jag gick i förtidspension. Jag har ju varit pensionär i över 35 år.
Midsommarafton 1942 var Olle på midsommarfest på festplatsen Grantoppen i Tidersrum:
– Här träffades jag Asta som jag gifte mig med året efter. Vi fick två barn, Yvonne och Jan.
Fotboll har legat Olle varmt om hjärtat sedan unga år.
– Jag började spela i Kisa BK i början på 1930-talet. Biljetten till a-laget fick jag efter att vi mött Boxholms IF. Då var jag bara 15 år.
Olle har spelat ett 15-tal Kisa-pokaler på Olympia (Kisa Folkets Park).
– Mitt starkaste minne är när vi 1938 slog Åtvidabergs FF i finalen med 4-1. Det var stort.
Värnplikten gjorde Olle först i Eksjö för att sedan blev överflyttad till Gotland.
– Här spelade jag fotboll i kompanilaget och efter en match kom det fram en kille och undrade om jag inte skulle börja spela i Gårda BK, Gunnar Grens moderklubb. Nej, så blev det aldrig, jag fortsatte i KBK.
Har du varit och tittat på Kisa BK:s hemmamatcher i år?
– Ja, en av de första seriematcherna men de var så dåliga att jag inte har varit på någon mer, säger Olle.
Nu har Kisa BK fått en handfull nyförv som kanske kan locka tillbaka Olle till Idrottsplatsen:
– Ja, nu får jag titta på grabbarna under hösten.
Någon Kisa-Pokal blev det inte i lördags, nej då firade barn och barnbarn Olle dagen lång.
Olle har under sitt hundraåriga liv intresserat sig för mycket, som schack, måleri, teckning och inte minst krönikor som i mängder har publicerats i vår tidning genom åren.
Olle visar upp en tavla som han målade 1985 och kallar Olympia, en plats där Olle trivdes.
I dag firar han sin högtidsdag med släkt och vänner på Sommarro men vill tillägna sin hundraårsdag till sin mor:
– Ja, jag vill vända på det hela. För hundra år sedan gav mig min mor mitt liv. Hennes livsgärning är större än min hundraårsdag. Mina känslor för min mor är mycket straka, säger avslutningsvis en tårfylld Olle Jacobson.